Igår var jag i skolan och bredvid mig i salen satt en yngre man (20-25?) som jag pratade lite med innan lektionsstart.
-Ja, engelska har ju inte jag läst sen jag slutade gymnasiet -84, så det är ju ett tag sen, sa jag lite käckt.
-1984? sa han och såg ut som det var året isbjörnarna flyttade från Stockholms gator.
-Ja, du var kanske inte ens född då? sa jag.
-Hur gammal är du då? sa han utan att svara på min fråga.
-47.
-Oooj, sa han.
-Oj? sa jag.
-Det ser du inte ut som!
(Det är nåt fint med dagens ungdom. Jag uppskattar deras ärlighet och känsla för finess *host*)
Efter skolan besökte jag en IT-butik för att ställa några frågor om något jag inte visste så mycket om. Det var möjligen lite under nivån för vad en medelmedborgare i landet vet om just detta ämne, men ändå, att fråga sina barn om det blir ju ännu mer pinsamt, sånt kan man få äta upp i evigheter.
De får en sån där pipig låtsasröst som inte alls låter som jag och så härmar de min fråga ”Hur laddar man ner en sån däringa app då…”
Killen i butiken var i samma ålder som den trevlige unge mannen bredvid mig i skolan, och när jag hade ställt en av mina frågor sa han:
-Amen du är ju för söt…
Jag vet vad det betyder. Det betyder ”Det där var dagens mest korkade fråga, men eftersom du är trevlig och ser ut som en fågelholk i huvet när du frågar ska jag såklart förklara för dig”. Ungefär.
Jag är 47.
Jag kan ta det.
Och nu fattar jag.
Tror jag.
(Finns det nån supporttjänst man kan ringa annars? Med mogna medarbetare?)
En fråga om damens ålder, hm hm. Jag ska aldrig mer fråga nån ungdom vad jag är i för ålder!
Jag är van vid att få svaret som är mycket yngre, men sist det diskuterades, så blev jag äldre!!!
Sånt svider, haha, en stund. Det är väl bara att se sig i spegeln, den ljuger inte!
Men, du är ju för söt, Anette! Kram♥ Gerd