Träffade Häxan Surtant på Knutpunkten igår morse när jag skulle med tåget.
Jag satt på en bänk med min tygväska bredvid mig, och när Surtanten kom och skulle sätta sig bredvid drog jag väskan närmare mig, men ville inte sätta den på golvet eftersom just det golvet misstas ibland för att vara en toalett. (Jamen det kan man ju förstå, har man tagit droger eller druckit lite för mycket kan det ju vara svårt att se skillnad om det är en toadörr eller sittbänk, eller hur)
Detta passade dock inte tanten alls, (ändå hade hon inte sååå stor akter, den hade lätt fått plats utan sura miner) så hon satte sig ner och skruvade på sig åt höger och vänster för att liksom försöka putta bort min väska. Jag kunde visserligen där och då ha lyft upp väskan i min famn istället och suttit med två väskor som ett höghus framför mig, men eftersom jag inte riktigt såg problemet med att ha den kvar tänkte jag så smått göra en amatörstudie vad tanten skulle ta sig till härnäst för att visa sitt missnöje.
Behövde inte vänta länge.
Hon vred sig så våldsamt när hon försökte putta ner min väska så hennes egen ramlade, och då liksom stirrade hon på mig och sa ”VÄSKAN” högt och tydligt. (Detta skulle tydligen uppmana mig till att få dåligt samvete att jag orsakat hennes hemska dag, fast det gjorde det inte).
– Jag vill inte ställa min väska på golvet eftersom den är av tyg och det är urin på golvet, sa jag. Men du, jag går nu så kan du ha hela bänken för dig själv!
(Lite trotsig blev jag, men herregud man är ju bara människa).
Sen tyckte jag ändå lite synd om henne.
Tänk, hon skulle umgås med sig själv hela dan.
Kan inte vara kul att umgås med nån som är så kittslig.
Jag kunde ju trots allt gå därifrån.