Alltså, jag är snart 54 och har ändå inte koll på ”lagom”.
En av styrkorna (och svagheterna) med att vara egenföretagare, är att man får jobba precis så mycket man vill.
Jag gillar att jobba.
Har faktiskt alltid gjort det.
Och det är ju i och för sig bra eftersom många INTE verkar tycka det är deras grej och gör allt för att undkomma det.
De vill ha det lugnt och skönt och bara sitta och lukta på blommorna under korkeken.
Det är säkert skönt det också, men för mig hade det inte varit tillfredsställande att inte ”göra rätt för mig” om du förstår vad jag menar.
Jag är säkert jättegammeldags på den punkten, men det gör inget. Om alla var som jag skulle vi ha en blomstrande välfärd där alla hade tid att njuta av blommorna, det skulle komma in så mycket skattepengar så ordet besparingar hade försvunnit ur SAOL.
Nåväl.
Som sagt, lite balans hade kanske varit till min fördel trots allt.
Jag stoppar in saker på To-Do listan och tar på mig uppgifter från alla möjliga håll, det tar aldrig slut.
Jag oroade mig för att telefonen skulle sluta ringa när jag blev skadad, opererad och var i rehabilitering. Att om jag inte syntes och presterade skulle jag bli bortglömd och jag skulle få börja om att jaga jobb igen. Den farhågan hade jag inte behövt lägga tid på, och det är jag väldigt tacksam för.
Nu oroar jag mig istället när jag ska hinna sova om jag ska hinna allt jag har kvar som behöver göras innan jul…
Kanske bäst jag gör lite av det istället för att blogga just nu, när jag tänker efter. Byter om efter träningen så min coachklient inte blir överrumplad, till att börja med. Att sitta och skriva i träningskläder går ju bra, men kanske inte när jag coachar.