Jag har fått frågan några gånger om jag kan förklara vad SAS-andan är. Det är inte så enkelt. Det är som att förklara vinden. Man kan se verkningarna av en vind, men själva vinden kan man inte se och är svår att förklara lättfattligt för någon som inte skulle veta.
Den här bilden är ett litet enkelt exempel på vad SAS-andan är.
Man möter en tidig morgon strax innan 05 på utestation, där våra kollegor som kommit in sent på natten lämnar ett meddelande till oss som tar över morgonflyget.
Kanske omärkbar för någon, men betydelsefull i helheten. Att orka, att göra det lilla extra, att tänka på att det kommer någon som tar över på morgonen som möjligen är trötta. Ett litet leende över texten.
Detta är vad som skapar samhörighet, en god stämning och som sprider sig till dem som reser med oss därför att glädje sprider sig.
Och tack förresten ni passagerare, ni vet vilka ni är, som mejlat mig privat med peppning och hyllar vårt flygbolag.
Tack.
Det gör skillnad att ni orkar peppa och dunka våra ryggar.
Det är tycker jag är en så himla söt grej – jag begriper SAS-andan – tänk vad vi missar vi andra som inte får vara med om det. Jag tror att det här med arbetstiderna håller er samman – det är väldigt udda att jobba som ni gör och att ständigt ha ”lack of sleep” och försöka passa på att sova när det går att sova, men sedan att det inte går att sova på beställning är en annan sak 😉
Som numera vuxet SASbarn så vet jag att SASandan inte bara är en anda, det är en FAMILJ!
Mina föräldrar slutade flyga för 8 år sedan, men de träffar fortfarande gamla kolleger, för det är ju familj!
Det gör så ont i själen att ledelsen har beslutat sig för att detta är slutet, för det känns verkligen så 🙁
Jag hoppas innerligt att det löser sig, men jag tror inte att vikingarna fortsätter flyga :'(
En stor kram till dig Anette och alla dina kolleger!