Jag flyttade till Helsingborg -86 av en slump.
En kille jag dejtade sporadiskt (it´s complicated) skulle flytta in till stan och jag besökte honom när han renoverade sin lägenhet. Blev stormförtjust (i lägenheten). Hyresvärden kom förbi och vi hälsade på varandra, en gentleman i sina bästa år (63). Jag slängde ur mig:
-Det råkar inte vara så att det blir fler lägenheter lediga i fastigheten inom det närmaste?
Hyresvärden berättade att en etta skulle renoveras, men om jag kunde tänka mig att hjälpa till några timmar kunde jag få den om jag ville. Gissa vad jag svarade?
En tvåa blev ledig 2 år senare, och där bodde jag tills jag och Tony köpte huset -94. Sen dess har min enda kontakt med min gamle hyresvärd varit ett årligt julkort med därtill tillhörande telefonsamtal från honom, vilket jag fick idag. Han tackade så mycket för julkort och vi pratade en längre stund än vi brukar.
Jo, han hade just fyllt 89 men var vid god vigör, och bodde kvar i huset med sin fru. Han såg livet positivt och det var så inspirerande att prata med honom, han som har barnbarn i min ålder och barnbarnsbarn som är i tonåren. Så coolt.
Jag har alltid faktiskt uppskattat att prata med äldre personer, ombord liksom vid föredrag, jag tycker det är fascinerande med all erfarenhet. Speciellt människor som lyckas undvika bitterfällan, som ser livet från den ljusa sidan. För mig som nu är medelålders med mer eller mindre nojjiga drag, är det så gott att se att man inte per automatik behöver bli bitter för att man blir gammal.
Samtalet med honom gjorde hela min dag, vi skrattade gott flera gånger och jag tycker det skulle vara kul att hälsa på nån dag och fortsätta samtalet. Och det ska inte bli ”sen nån dag”, jag tror jag ska boka in det så det säkert blir gjort. Så får det bli!