Var igår och försökte införskaffa lite julklappar. Hittade ungefär vad jag sökte, samt lite till. Sånt jag inte hade en aning om att jag behövde förrän jag såg det där i butiken. En vaxduk till exempel.

Hittade en sax på sidan av stället samt ett måttband, och drog ut en bit duk från rullen som jag sedan skulle försöka mäta upp i lämplig längd genom att lägga metallmåttbandet längs kanten. Ritsch sa det (nä det gjorde det inte, men det kändes så) när jag råkade dra metallkanten på måttbandet längs fingertoppen, och blodet började rinna. Nu blev det plötsligt ännu svårare, för nu skulle jag klara samma manöver fast med ett långfinger instoppat i munnen.

Kom på att ett plåster nog skulle hjälpa en aning, så jag hittade två anställda som stod och packade upp, tog ut det blodiga långfingret från munnen och visade kvinnorna det (*puh* tur att de inte verkade ta illa upp) och undrade om det fanns ett plåster. Berättade också med fingret instoppat i munnen igen ”ja har schurit mig på måhbandet”.

Den ena tittade mig och sa över axeln till kollegan:

-Du, gå och göm knivarna för den här kunden.

Sen tittade hon på mig och sa:

-Vi säljer saxar också. Men jag tänker inte visa dig var vi har dom.

Sen blinkade hon illmarigt och lade om mitt finger medan hon kallade sig Syster Jane.

Vilken trevlig butik, och vilken go personal! Jag bestämde mig för en presentförpackning ljuslyktor också på vägen ut, jag blev på gott humör. Butiken tjänade in plåsterlappen mångfalt;)

2 svar

  1. Ja, för att kunna driva en affär, måste man ha gott bemötande!
    Det fick du, och alla tjänade på det. En @-> till den butiken!
    NioDagarKvarTillDopparedagenKramen♥

  2. Härligt bemötande! Jag skar mig i en butik för några år sedan, på deras trasiga trappräcke. Personalen tittade bara på mig och kunde varken ge mig plåster eller papper. Då gick jag till Apoteket. Som dåvarande fattig student visade jag handen, som mer eller mindre droppade och undrade om jag kunde få ett plåster. Men oh nej, jag fick köpa ett helt paket.