Jag lämnar skolan på Söder i Stockholm och går mot tunnelbanan.
Måste hinna med en flygbuss ut till Arlanda.
Långa tarmar av gångbanor, rulltrappor och folk, folk, folk på Centralen.
Köper min biljett och går ombord på bussen. Sätter lurarna i öronen och scrollar fram till den spellista som heter Avslappning.
Blundar.
Huvudet är på nåt sätt tomt på alla tankar. Eller proppfullt och därför avstängt, det är svårt att avgöra.
Det känns i alla fall som det inte går att tänka en enda fokuserad tanke, en hel dags fokus på ord och formuleringar gör att det inte går att fokusera mer.
Men i magen, där känns det bra.
Det är fjärilar och bubbel och nån form av tillfredsställelse som är mycket bekvämt.
Jag är så tacksam att jag får vara med om det här.
Härligt att självförtroendet åker berg-och dalbana, ena sekunden är man ”YES MAAM” och nästa ”WTF MAAM SHAPE UP PLEASE”.
Får feedback på vad jag presterat och ger feedback på vad andra presterat. Klasskamraterna är som jag, överförtjusta i bokstäver och vad man kan göra med dem.
Och lite nördiga.
Heter det ”ölen” eller ”ölet”? ( ”Ställ ölen/ölet på bordet”)
Det ligger ett papper framför mig med uppdrag från praktikplatsen och skoluppgifter nedskrivna. Med olika deadlines är det bra att skriva ner dem i rätt ordning de ska göras.
Det är en lista jag verkligen ser fram emot att sätta tänderna i.