Natten har varit tung och när jag vaknade måste jag precis ha somnat. Jag var febrig och stoppade i mig 2 panodil och bestämde mig att det helt enkelt bara skulle gå. Skulle bara flyga 3 leggar idag, och man kan bita ihop när situationen kräver det, det vet man ju.
Gårdagen var en av de mest pressande dagarna jag haft i min yrkeskarriär, och mediabevakningen idag gör mig skogstokig. CAU, det danska kabinfacket, har varken en bråkstake till ordförande (han blev utnämnd för en vecka sen, Helge passar minst av alla in på den benämningen) och för den delen började förhandlingarna med CAU sist i raden, alltså är det inte så konstigt att de inte är klara.
Dessutom skiljer sig danska och svenska arbetsmarknadens sig åt, genom att Sverige har arbetsrättslagar som tex LAS med sist-in-först-ut, som inte är lagstadgat i Danmark. I Danmark är det möjligt att sänka lön tex, vilket det inte är i Sverige, lagen säger att man endast får frysa, men inte sänka.
När svenska medier, som uppenbart inte har gjort tillräcklig research på detta område börjar uttrycka sig i termer om ”typiskt danskarna” så har de inte förstått skillnaderna, och då är det taskigt att döma.
Jag har kollegor som är förtvivlade därför att det blir omöjligt att forstätta på arbetet de älskar, genom de nya villkoren. Lönen är bara en liten del av förändringarna, medan övriga förändringar är så drastiska att de för många blir omöjliga att kunna kombinera med ett familjeliv. Men det ska också sägas att om det är så framtiden ser ut, inte bara för oss, att företag som inte går bra skickar ut mejl till sina anställda om ändrade villkor från en dag till annan, så får vi väl acceptera det. Alla av oss. Du också. För finns det någon som är naiv nog att tro att det bara är SAS som är drabbade av nya tidens arbetsvillkor och resten lever kvar i den gamla tryggheten?
Det är nog tvärtom så, att om staten som ägare godkänner och accepterar detta förfaringssätt hos sitt eget bolag, så kommer det komma ett radband av andra företag som kommer göra likadant och ha det subventionerat genom att ”SAS gjorde ju det”. (Landstingen?)
Jag bad min kollega ta foto av mig igår, och skrev på min uppdatering på Facebook att leendet och min attityd är det enda jag har full kontroll över, resten ligger i andras händer. Och det menar jag.
Det känns fortfarande i magen som att det kommer gå bra det här, och jag ser SAS framför mig som ett starkt och vinstgivande bolag, inte långt från nu. Jag ska ha en rak ryggrad och högburet huvud så länge jag jobbar på SAS, precis som jag haft de senaste 22 åren. Jag har alltid kört från jobbet och känt mig nöjd, och jag vet att det inte går att göra det bättre än jag gör det. Därför känns det så förfärligt att jag och mina kollegor inte kunnat påverka situationen ett endaste dugg, men nu ligger hela ansvaret ändå på oss. Hade vi kunnat göra något annorlunda för att vi skulle haft bättre ekonomi eller är det andra faktorer som gör att vi är där vi är?
Vill Rickard ha min hjälp ska han får det. Jag kan gå ner i lön och jobba mer om det hjälper. Medicinen är bitter men vi sväljer. Men OM det inte går vägen ialla fall, så är kortet med lönnedgång och försämrade arbetsvillkor utspelat. Det finns ingen Plan B sägs det, men för mig låter det konstigt eftersom till och med i vårt lilla familjeföretag med 20 anställda gör man upp både Plan C och D i de tider som råder, men det kanske är skillnad.
Jag funderade idag på att skriva ett inlägg fullt av klyschor och positivism, men den som läst min blogg länge hade märkt att det inte var trovärdigt. Jag är otroligt lojal, har hög arbetsmoral, älskar mitt SAS och vill inget hellre än att allt ska ”back to normal”. Men om jag hade berättat att jag var fantastiskt glad åt de nya villkoren och lönnedgången hade ingen trott mig. Nä, jag är inte glad alls för det personaligen eftersom det påverkar mitt privatliv. Ni trogna läsare vet var ni har mig, eller hur? Ni vet att när jag skriver nåt menar jag det.
Det jag däremot är vansinningt glad för är, att om det lyckas så slipper 15000 anställda + människor i kringverksamheter (som catering, cleaning, chafförer…) bli arbetslösa, och det gör mig euforisk. De senaste dagarna har varit en orgie av kramar och uppmuntrande ord, mellan stationspersonal, piloter, flygande och passagerare. Vi har kommit nära varandra på ett sätt som bara en kris kan utlösa.
Heja SAS säger jag, SAS består av människor av kött och blod, och de få som hörts säga ”lägg ner” kan för min del gå och dränka sig i en närliggande sjö. Ni vet inte vad ni pratar om. Och ni kan inte se följderna av ert dumma förslag.
Har haft ett föredrag, ska ha ett till om en stund, men skriver inlägg sålänge. Mobilen har ringt upprepade gånger medan jag sitter här på en bänk och skriver, och det är hela tiden journalister från olika blad. Mitt meddelande via detta medium är ”Tyvärr, personen du söker är upptagen och kommer inte hem förrän sent ikväll, och då ska hon sova så hon blir frisk”.
Jag har figurerat i Sydsvenskan och i Kollega, men vill inte figurera mer där det är nån annan som håller pennan just nu. Jag litar inte på att jag blir citerad rätt, jag är trött och kan inte spotta fram bra pratminus, och jag är varken SAS eller CAU+s ansikte utåt.
Jag är jag. Jag mår inget vidare, men jag försöker hålla humöret uppe.
(En passagerare frågade min kollega idag: ”Hur kan du vara så glad när du har fått gå ner i lön och fått ändrade arbetsvillkor”? Hon svarade: Men jag älskar ju fortfarande mitt jobb! Så är det, kunde inte sagt det bättre själv. The show must go on. När vi landade kramade vi om varandra och sa ”Så, nu behöver vi inte le mer idag om vi inte vill”.)
Fast nu gör jag det ändå. Fick just ett sms att alla avtal är på plats! HURRAAAAAAA!!! SAS lever!!!
Jag är så glad att SAS lever 🙂 Det finns inget bättre bolag och vi skandinaver ska vara stolta över att vi har ett eget flygbolag. Om jag får välja så väljer jag SAS varje gång jag är ute och flyger och finns det inte, eller om prisskillnaden är vansinnigt stor och då menar jag inte att inkludera Ryanair för dem totalvägrar jag! Promenerar heller ned till Paris än sätter mig på deras kärra. Men, jag kan ta Norwegian om det skiljer en tusenlapp..vilket det oftast inte gör om jag är ute i god tid. Händer att SAS är billigare väldigt ofta och nästan alltid när jag ska ha med mig bagage.
Vad jag egentligen vill säga är att jag är glad att ni finns. Det finns inte ett annat bolag jag kan sätta mig tillrätta och bara njuta av lugnet, njuta av trevlig besättning och veta att dem där framme i cockpit tar mig säkert hem/bort. Jag somnar…endast på SAS.
Jag har en fin historia att berätta om telefonservicen med. 24hrs i DK. Var tvungen att resa hem p g a sjukdom i familjen(dödsbädd alltså) och befann mig i Alaska och ville flyga hem från SEA. Ringde SAS och grät, sa att jag inte hade 28,000kr till en biljett för att resa samma dag. Damen bad om mitt nummer så hon kunde ringa tillbaka vilket hon gjorde efter 30 min. Inte nog hade hon fixat biljett för 9000kr t/r men jag fick flyga UA till IAD sedan SAS IAD-CPH-ARN. När jag kom ombord UA satte värdinnan mig ensam vid nödutgång med filtar, täcken och kudde. Sa till mig att om jag behövde något skulle jag bara säga till, hon visste att jag inte var så glad redan innan så de ville ta extra hand om mig. Efter bytet och ombord på SAS, ja, där väntade en helt egen stol som blev säng.. Fattar inte än idag hur detta gick till. Vilket bemötande! Vilken känsla! Vilka medmänniskor! Jag hann hem, hann ta farväl.
Tack! <3 <3 <3
Omtanke på SAS, det kan man verkligen se i inlägget ovan. Vilken värme, precis så som man vill bli bemött när något sådant hemskt händer. Inget som man verkligen inte kan förvänta sig, men som händer ändå.
Jag kan också dra en pararell (hände inte mig utan min nyopererade kollega). Hon skulle flyga från GOT-ARN efter en operation i GOT. Med sig hade hon sina barn. P g a oväder i GOT blev flyget inställt. På ARN väntade maken. Hon skulle bli ombokad till ett senare flyg flera timmar senare. Ledsen som hon var stod hon i kö samtidigt som hon gråtande pratade med sin make som väntade på ARN. Med i kön stod en flygvärdinna som skulle passa (flyga passivt som crew) upp till ARN. Hon hörde allt, gick fram till gatepersonalen- och min kollega kom med ett tidigare flyg. Blev glad och varm inombords och kände mig stolt för att jag själv alltid prioriterar SAS framför Norwegian. Ryanair finns inte ens med i tanken.
Men just denna omtanke i SAS är något jag alltid möter ombord. Och det är oavsett om jag reser i business eller economy. Två helt olika produkter, och självklart skiljer sig servicen. Men jag blir alltid bra bemött, jag trivs ombord. Och kanske det viktigaste- jag lämnar alltid en SAS flygning med ett leende på läpparna.
Och det är tack vare dig och dina kollegor Anette! För det är ni som gör jobbet ombord, ni som gör att vi trivs och väljer att komma tillbaka.
Jag är glad att avtalen gick igenom, så att SAS finns kvar. Alternativet kanske hade varit konkurs och arbetslöshet. Nu säkras jobben i kabinen- och bolaget har en bättre grund att stå på. Ingen vill ju gå med på lönesänkningar, i det fallet är det självklart tråkigt och där känner jag med er.
Skickar styrkekramar till dig Anette, och som vanligt- keep up the good work.
Kram Mattias
Fast nu kan jag inte vara tyst längre. För det första, ett bolag med så enorma skulder är ingen god arbetsgivare, leverantör eller samhällsaktör. För det andra, varför haussa upp hela biten med massarbetslöhet? Det kommer givetvis att efterfrågas jättemånga tjänster om SAS skulle gå i putten. Sedan är jag faktiskt hjärtligt trött på alla historier om att ”vi som flyger hjälper barn, gamla, sjuka och andra behövande, och vi har ”stand-by” och vi arbetar när vi är sjuka”. Finns mängder med människor som hade vikt sig dubbla över anställningsavtal som era! Titta på de inom vården, äldreomsorgen, restaurangnäringen m.fl.! Och till sist – det nästan äcklar mig när du, den bloggande flygvärdinnan, nämner ditt eget ”lilla” företag med ”bara” 20 anställda. Alla vet att många som flyger har egna företag eller säljer Kina-prylar på sin fritid. Tagga ner och ta en funderare över hur länge vi vill bidra till ett sedan länge förlorat företag skall betalas av oss medborgare
Ett litet förtydligande över det som ”äcklar” dig: Familjeföretaget drivs av min man och min bror, men det som kännetecknar familjeföretag är att alla blir involverade även om man inte står på lönelistan. Och Nej, jag säljer inga Kinaprylar. Jag flyger halvtid, studerar heltid på universitetet och driver ett eget aktiebolag där jag åker runt och föreläser. Jobbar man halvtid har man halv lön, men man kan också välja att skapa sig den andra hälften från annan inkomstkälla.
Bara som ett tips: om du är hjärtligt trött på de goda exemplena och historierna, så finns det en röd ruta med ett kryss i högra hörnet, om du råkat läsa dem av misstag. /Anette
Om man arbetar halvtid på SAS och samtidigt hinner studera på heltid, arbeta oavlönad i sin mans företag samt driva sitt eget bolag då undrar man ju givetvis hur många timmar en halvtid består av?
Svar: Jag arbetar inte i min mans och brors företag överhuvud taget, men vi pratar mycket på släktmiddagar och vid middagsbordet hemma om situationer som rör företaget.
En halvtid innebär flygning fre-må varannan vecka, 44 timmar på 4 dagar, dvs ungefär detsamma som vem som helst annars som jobbar halvtid-ungefär 20 timmar i veckan fast koncentrerat. (Vi flyger alla dygnets timmar alla årets dagar).
Och för att skära ut det i papp, ja, jag gör skäl för min lön, (ca 15000 i månaden på SAS, 22 års anciennitet) och ja, jag har möjligen lite mer energi än medelsnittet. Det är inget jag skäms för eller behöver försvara, jag har alltid haft dubbeljobb eftersom jag älskar att arbeta.
Den som inte vill/har lust att arbeta extra behöver inte göra det, man väljer själv. /Anette
Jag tror att Malin vaknat på fel sida ….
Tänk, jag tror inte Malin har vaknat alls!!
Tonny, jag är klarvaken. Jag ställde bara en relevant fråga.
Jag har, efter min kommentar här, fått förvånande många ”anonyma” meddelanden samt mail som är än mer ifrågasättande än mitt inlägg. Det verkar som att det är tabu att ens ha en åsikt. Givetvis skulle långt många fler än ”bara” de av SAS anställda drabbas vid en ev konkurs. Samtidigt har vi fått reda på att ca 27 milj passagerare skulle behöva byta bolag om så skulle ske. Många skulle få nytt jobb inom branschen, dock långt från alla.
Sedan det lilla sifferexemplet angående hur mycket skatt och arbetsgivaravgifter ni bidrar med – hur mycket kostar ni? Herr Wallenberg sa i nyheterna i går att under alla år som SAS funnits har de gått med vinst under endast två år. Två år! Och knappast är det Wallenberg-pengar som allena betalat för det kalaset.
Jag önskar er alla all lycka till och hoppas SAS ledning gör en rejäl förändring i sitt arbete i att få bolaget lönsamt. För allas vår skull.
(Och det där med familjeföretaget, det var du som skrev att du var oavlönad. Jag förutsatte att det innebar att du arbetade. Ber om ursäkt om jag läste din text alldeles galet.)
Malin, det enda som visas i kommentaren är ditt förnamn, du är lika anonym som alla andra, så jag har svårt att tro att du fått mejl angående detta. Det är inte alls tabu att ha en åsikt, men man bör skilja på åsikt och faktafel. Om någon skulle påstå att ”Panodil är ett läkemedel framtaget för att bota tarmcancer” så är det påpekandet fel, oavsett om någon säger ”men jag har den åsikten”.
Angående passagerarna så finns det inget bolag som har kapaciteten att ta över 27 miljoner passagerare.
Det staten ställer upp med om allt går i lås är bankgarantier, SAS gick med över 500 miljoner i vinst Q3. 2010 gjordes en nyemission, och man kan inte räkna en emission som ”kostnad”, därför går det inte att svara på din fråga. Och som jag skrivit tidigare, SAS skapades en gång som ett icke-vinst givande bolag som skulle ha en infrastruktur för svenska näringslivet. Det fick kosta att det fanns linjer även till destinationer som inget lågprisbolag skulle välja, pga av att det var viktigt för svenska arbetsplatser. Den situationen kommer också ändras.
Vi är överens om att det vore bäst för alla om SAS går bra:)
(Angående familjeföretaget är det inte så konstigt om det jag skrev var otydligt, i stort sett bara de som är familjeföretagare själv förstår säkert direkt vad jag menar;)