En kompis till mig är fotograf.
Han är väldigt stolt över sitt yrke och har jobbat som pressfotograf i 30 år.
Häromdagen pratade vi om titlar, vem kan kalla sig journalist, vem kan kalla sig författare och vem kan kalla sig fotograf?
Jag har sedan jag gav ut ”En flygvärdinnas betraktelser” funderat på om man får kalla sig författare bara för att man gett ut en bok. Är det inte en skymf mot Guillou och Läckberg liksom?
Likaså journalist, det krävs ingen formell utbildning för att kalla sig journalist idag, men vem får kalla sig det? De med examen från journalisthögskolan, de som haft fast anställning på en tidning utbildning eller ej, journalisterna som gått folkhögskola?
Min kompis sa att det var samma sak inom hans gebiet. Bara för att man är kameraägare är man inte fotograf, menade han. Många fotografer liksom journalister har ingen formell utbildning utan har sin kunskap genom träning, träning, träning. Några tävlar med bilder och får utmärkelser, några är tekniskt fulländade, några kan allt om kamerors funktioner och andra kan komposition. Några kan allt.
Vem får kalla sig fotograf?
Jag tog mina första universitetspoäng som 46-åring.
Innan jag gjorde det pratade jag utifrån vad kunskap också kunde vara. Jag ville på nåt sätt försvara att jag kunde en massa saker fast jag inte hade papper på det. ”Att ha kunskap om saker och att ha utbildning går inte alltid hand i hand” sa jag. Det stämmer. Men nu kan jag trots allt se vad skillnaden är.
Om jag tar genusvetenskapen som exempel (eftersom jag skrivit om det senaste dagarna, och det är aktuellt) så är kunskap och utbildning olika saker även inom detta ämne.
Kunskapen kan även innefatta empiriska belägg, sådant man upplevt själv och sett med egna ögon. Utbildningen å sin sida innefattar olika teorier, till exempel om jämställdheten har biologiska förklaringar som att män av naturen är mer aggressiva genom testosteronhalten eller att det är ett inlärt beteende (hondjur försvarar sina ungar med livet och visar stor kampvilja när hon hotas).
Några personer har ägnat del av sitt liv att forska, göra studier, jobba utifrån en tes och presenterar sen en teori. Och teorier kan vara motsägelsefulla.
Att ha utbildning innebär att kunna ställa teorierna mot varandra och göra en egen bedömning utifrån vad man själv upplevt och läst i annan litteratur. Att ha kunskap kan vara att ha erfarenhet och egna exempel på beteende och/eller situationer som bekräftar vad man själv tycker. I kunskapsfallet behöver man inte vara objektiv eller balanserad, man kan välja bort att prata om situationer som inte är i linje med den egna ”tesen”, medan en student/forskare/professor inte kan göra det.
Å andra sidan, en fotograf som tagit 15 fotokurser men bara teoretiskt vet hur slutartiderna påverkar eller vad bländaren har för funktion, har utbildning men ingen kunskap.
Och många har gått en journalistutbildning utan att för den skull kunna skriva.
Författare då?
Hade problem att kalla mig det när boken kom ut. Hade lite lättare när jag gav ut en till.
Men då sa en kompis:
-När får man kalla sig förälder? Den som är förstagångsförälder med en baby, eller den som har fem barn?
Så numera kallar jag mig journalist för identitetens skull, författare för att jag i alla fall gett ut två böcker, och kameraägare.
Sen är jag ju lyxhustru också.
Min man försörjer mig medan jag skaffar mig en utbildning;)