Jag tog busskort när jag var 20, och jag vet när jag bestämde mig för att göra det.
Efter gymnasiet sökte jag sommarjobb på kollo för funktionshindrade barn på Sommarsol i Vejbystrand, och i ansökan fanns två rutor att bocka i med ja eller nej.
”Har du körkort” och ”Har du busskort”.
Det var då jag bestämde mig. Om det blev fler gånger jag skulle fylla i en sån ruta skulle jag kunna kryssa JA i båda.
Nu blev det inte fler kollo, utan istället bestämde jag mig för att satsa på att bli guide och reseledare. Och i det fanns en strategi där jag kunde få nytta av mitt nytagna busskort: att sälja in mig som både reseledare och att kunna byta av chauffören. Bussbolagen nappade, och även om jag bara körde ett fåtal turer (utan satsade hellre på reseledarskapet) var det bra att ha om ifall.
Jag var ofta iväg på 6-dagars-turer, där jag åkte iväg tidigt söndag morgon och kom hem sent lördag kväll. Intensivt, och jätteroligt att ha en grupp som blev ens lilla familj den där veckan. Under många år sprang jag på folk som kände igen en på stan och hade varit ute på någon av de där turerna.
Lönen var inte nåt vidare, men vi sålde dryck och kaffe vi köpt in, och så delade vi ut taxfree-listor och innan hemkomst brukade någon av resenärerna komma med en plastpåse med dricks. Det gjorde att det ändå blev en slant över.
Jag frilansade som reseledare parallellt med flygvärdinnejobbet i början, men sen fick jag fast tjänst som var mer än heltid så jag fick ge upp det. Men nu är det dags att damma av de gamla kunskaperna så smått igen, även om det inte är bussar jag ska guida den här gången.
Det var annars ett utmärkt sätt att resa, och det är helt annorlunda att se landskapet utanför fönstret än att flyga. Själva resan var en upplevelse i sig.
När familjeföretaget ska på kick-off och hela personalen ska iväg väljer vi ofta att chartra en buss, eller tåg i kombination med buss. Senast åkte de tåg till Stockholm, därifrån chartrade de en buss med Westin Buss och åkte vidare mot Åre.
De kunde utnyttja tiden på både tåget och bussen att också ha konferens, och fördelen med att chartra en egen buss är att man själv bestämmer när, var, hur. En av killarna som var med jobbade som busschaufför på den tiden jag var reseledare, och han har så roligt åt att han kände mig innan Tony gjorde det. Han säger ofta att det var den bästa tiden i hans liv och att han gärna skulle köra turer igen. Jag är på. Namnet på företaget är jag dock inte helt med på, hans förslag är Patte-resor, genom att blanda ihop PAtrik och aneTTE. Jag vet inte om vi får det klientel vi vill ha med det namnet;)
Eller startar jag inget eget bussbolag, det finns så många som kan det bättre…
Nu för tiden passar jag istället på att njuta själv när jag åker på långresor med buss, utan att behöva hålla reda på tidtabell för färjeöverfarter, trippmätarställningar och att alla är klara för avfärd. Att bara gå ombord och fälla sätet, spänna fast säkerhetsbältet och lyssna på ljudbok eller favoritmusiken medan landskapet rullar förbi utanför fönstret…
Ett härligt sätt att resa.
Jag kommer ihåg en gång när min mamma och pappa hyrde en buss och bjöd in sina vänner. De hade många vänner men lite tid eftersom de alltid jobbade med företaget, och helgerna räckte inte alltid till att träffa alla. Dessutom var flera av deras vänner också företagare, så det skulle vara lång framförhållning om det skulle planeras in något.
De började prata om det under hösten ett år, och bokade en dagsresa kommande vår. De bjöd in ett fyrtiotal vänner, hämtade upp dem längs vägen och så åkte vi upp mot Göta Kanal. Mamma hade gjort fika och pappa bjöd på whisky för de som önskade det. Istället för fest eller parmiddagar, så samlades alla för en gemensam utflykt med buss. Folk pratade om den dagen länge efteråt, det var ett gott minne. Kanske skulle göra nåt liknande för våra kompisar, nu när jag tänker efter? En busstur till nåt kul ställe? Förslag emottages tacksamt.
Mamma och pappa.