Nu pratar vi 90-talet.
Tiden som min generation kommer hänvisa till då ”…det var bättre förr”.
(Det var det egentligen inte. Det var bara tiden då min generation var som snyggast och det hände mest i livet. Vi gifte oss och skaffade barn och sånt till exempel)
På 90-talet såg kartan över flygbranschen helt annorlunda ut, än den gör idag. Det var – för oss som jobbar i branschen – dock en bättre tid.
Det var fortfarande schyssta löner och villkor. Resenärerna var uppdelade i euroklass eller turistklass och det var service för alla genom att allt var gratis, utom champagne och miniatyrer i turisten.
(Nä, inte ”monky-klass”. Det var bara något som passagerarna själv kallade det, jag har ALDRIG hört en flygande kalla det så. De som föraktfullt använde det uttrycket var ofta de som normalt flög business men ”just idag” inte gjorde det, och gärna berättade det för oss i personalen: ”Ja alltså, jag brukar ju inte flyga monky, hur är det? Är det fullt i euroklass? Min kompis sitter där, är det ok om jag flyttar upp?”)
Vi räknade då precis som nu passagerarna, och kunde lätt räkna ut vem som ”satt fel”. Det var killen med Fjällräven-ryggsäck och parkas längst bak i euroklass. Det såg man ju.
Då kunde man gå direkt fram till honom och fråga:
-Ursäkta, skulle jag kunna få se ditt boardingkort?
Var det grönt istället för blått satt han fel.
Och fick snällt plocka ner sin Fjällräven från hatthyllan och flytta bak till sin plats.
Ibland var det någon som försökte uppgradera sig själv. Någon i kostym som enligt listan och boardingkortet ändå visade sig köpt en turistklassbiljett och också han fick hitta sin dokumentportfölj i hyllan med en stor suck. Som att ”den här personalen är oduglig och förstår inte min situation, hur pinsamt blir inte det här då?”.
Det var tider det.
Alltså, det var tider då jag fostrades in i yrket och att just den situationen var självklar. Det var boxen, och vi behövde inte tänka utanför.
Precis som du som läser det här som också är i min ålder kan dra paralleller till din arbetsplats då. Innan 80-talisterna kom in och ändrade på allt. Boxens utformning. Eller hur?
Idag går det inte att se på vederbörandes outfit vem som ”sitter fel”.
Det är bra.
”Tänk utanför boxen” är ett slitet uttryck som betyder ”gå utanför ditt tankesätt och dina normer”. Som att kläder och yttre attribut säger vilket uttryckssätt du önskar ge dina medmänniskor. Eller inte önskar.
Tänk till exempel om den här killen skulle kunna vara civilekonom och journalist:
Ps. Det är han.
(Så är han frilansfotograf också. Men det ser man ju;)