Vad är det som gör att jag satsar på företagande, trots att jag vet hur slitigt och motigt det är?
Jag har ju växt upp i en företagarfamilj. Tony driver företag, räcker inte det? Var det inte ganska skönt att få mitt flygschema i mitten av varje månad och lön den 27:e?
Vilken gen är det som gör att jag lockas av en osäker lön eller ingen lön alls (det kom inte in några pengar den månaden), 2 veckors karens om jag blir sjuk och att jobba sju dagar i veckan med verksamheten alltid närvarande i varje andetag?
Jag vet faktiskt inte.
Har inget svar.
Men jag vet att jag inte är ensam.
Synen på företagande skiljer sig beroende på vem man frågar och vilken livssituation man lever i, men företagande ur min synvinkel i mitt exempel är baserad på en genomsnittsperson i Sverige. Någon som gått i skolan, haft medelbetyg och har en affärside. Vi kallar henne A.
En annan med samma utgångspunkt, som inte har en affärsidé, kallar vi B.
A har sparat ihop 50 000 på banken under några år. Det var menat som en trygghet, en pensionsförsäkring, insats till eget boende eller kanske en resa.
Men i tankarna har hon också en dröm att få jobba med något som är hennes eget, att få driva egna idéer och hon ser också en möjlighet att kanske kunna tjäna en del pengar på sin affärsidé i framtiden. Efter ett par-tre års ”gratis-jobb”. Det är osäkert, men det kan gå. Kanske.
De 50000 som står på ett fondkonto med 3% avkastning tar hon ut och sätter istället som aktiekapital i ett bolag. Det är en risk, hon kan förlora allt om det inte går bra. Om det går bra beror på hennes arbetsinsats till viss del, men också en massa andra faktorer. Konjunktur, konkurrenternas pris och produkt och vilken regering som sitter vid makten och deras syn på företagande. De kanske höjer skatter och ändrar villkor som gör det svårare att få lönsamhet, och villkoren kan ju dessutom förändras vart fjärde år.
Hon satsar ändå. Det går ganska bra. Efter två år på existensminimum och långa arbetsdagar och nätter går företaget med en liten vinst. Efter ytterligare ett år måste hon anställa en person för att hinna med. Denne person får lön i första hand om det är en taskig månad och pengarna inte räcker till två löner, men fortfarande ser det ut att lossna månaden efter. Kanske om det finns möjlighet räcker pengarna år fyra till en liten vinstutdelning. Äntligen.
Person B har andra livsmål. Hon varken vill, har lust eller kan riska sina 50000. Hon låter dem stå kvar på fondkontot och får varje år en liten ökning genom avkastningen. Hon tar ut en del och åker på en underbar resa och resten låter hon stå kvar tills det räcker till insatsen till en liten lägenhet i centrala stan. Hon får jobb hos A och allt är egentligen frid och fröjd. Men B är trots allt inte helt nöjd, hon tycker det är orättvist att A gör en vinstutdelning utan att hon själv får del av den.
Om vi tar ett annat exempel, A köper en ko. Kon ger mjölk som hon säljer, och för pengarna köper hon semin. Kon får en kalv och ger ännu mer mjölk, och kalven säljer hon till en granne. För pengarna hon tjänat på mjölken och på kalven köper hon ännu en ko. Det är företagsamhet.
Den socialistiska regeringen kommer till makten och säger:
Men vad orättvist att A både äger två kor och kan sälja mjölk. B äger ju ingen ko. Det är synd om B. A måste dela med sig. ”Slakta din ko och ge en del av köttet till B, så blir det rättvist”.
A slaktar kon.
Köttet räcker till flera veckors mat till både A och B. Men frysen blir ändå så småningom tom.
Det finns ju i och för sig en ko kvar…
Ska A slakta den också för att äta sig mätt några veckor till, eller ska A försöka utveckla till ett lantbruk?
Vad säger politikerna?
Jag vill tjäna något på att jag riskar.
Jag vill ha avkastning på pengar jag investerar precis som den som sätter in dem på ett fondkonto för senare bruk.
Alla tjänar på att det finns människor som vill riska.
Den som behöver en nyckel eller lästa sina skor.
Den som vill köpa en snabb kaffe eller äta nåt. Den som har ett specialintresse och behöver utrustning som inte stora kedjor kan ha i sitt sortiment på grund av för stora lagerhållningskostnader och för liten vinst.
Hur många trådrullar behöver en sybehörsaffär sälja på en dag för att få in till lön, hyra av lokal, skatter och pensionsinbetalningar?
Eller behövs inga företag förutom Elgiganten, Rusta, Willys, Plantagen, Jysk…?
Jag är företagare men jag kan inte sätta fingret på varför.
Det är mycket motvind och oro, men det är fantastiskt roligt.
Och jag är stolt.
