Föredrag igår, föredrag i dag.
Ett heldag igår och tre timmar idag, men förberedelsetiden är ungefär detsamma, det tar ett tag att forma och läsa in sig.
Och vissa delar är ju lika, och det har hänt att jag mitt under ett föredrag tänkt ”Men har jag sagt detta en gång?”
Ungefär som på flyget, vissa dagar flög man inrikes i Danmark fram och tillbaka sex gånger, då hände det att man sa fel om man annonserade.
-Välkommen till Köpenhamn… när vi var i Århus.
Allt packat och klart, extra kläder om jag skulle råka spilla. (Vill inte stå med en kaffefläck på vita byxor och hålla föredrag för 70 personer, vad tror ni de tittar på istället för att lyssna?). Kläder att köra i, vill vara nyombytt när jag kommer fram och inte känna mig ofräsch efter tre timmar i bilen. En laptop och extra dator + sticka, så det finns back-up om tekniken strular. Och en projektor om ställets skulle vara ur funktion. Passande spellista och en högtalare om inte stället har musikanläggning eller den inte funkar. Roll-up. Manus, rekvisita, whiteboard-pennor om ifall.
Check.
Har tänkt på en sak i dessa valtider.
De branscher jag befinner mig i är aldrig någonsin föremål för vallöften.
Flygpersonal och journalister kommer nog alltid istället ha en nidbild om sig, lite av ”nödvändigt ont”. Kostar för företagen och tidningarna, men ingen vill betala för oss.
Flygbiljetter ska vara så billiga som möjligt och nyheter ska läsas gratis på nätet och betalas av någon annan.
Demokratin behöver granskande journalister, men det förstår inte demokratin.
Vill de som blir granskade satsa pengar på att de som granskar ska välja dem?
Eller kommer vi journalister också kunna räkna med F!´s 100 000 i subvention, är vi också kulturarbetare? (Fast det tror jag inte, när F! blir granskade som alla andra partier så är alltid svaret att det är illvilliga journalisters fel som förvränger uppgifterna.)
Denna räven är lite morgonsur:)