All spänning är som bortblåst!
Jag skrev om berg-och dalbana häromdagen, och precis så har det varit. Jag har befunnit mig i känslotillstånd av ilska och bitterhet, men sedan har det fötts hopp för att sekunden efter bryta ihop. Och nu har jag mest av allt lust att bara sjunga ”Euphoria…we´re going UP UP UP UP UP…”:)
Jag är så imponerad över alla kollegor som peppat och delat tankar, vi kommer för alltid komma ihåg de här dagarna. Och vi kommer för alltid veta att vi är ett gott team när det verkligen gäller!
Jag vill också hylla alla goa passagerare som jag mest av allt har velat krama om hårt. Jag har flugit till många norska destinationer det här blocket, och jag måste säga att norrmännen varit outstandning på det sätt de visat empati och gett klappar och uppmuntrande ord. Fantastiskt!
Och när jag nu kom hem efter arbetsdagen med flyg och föredrag hittade jag en kommentar på min privata blogg jag bara måste dela, medan jag byter tonart till en gammal Frälsningsarmen-sång som också passar denna dag: se rubriken:)
Kommentaren:
”Jag är så glad att SAS lever Det finns inget bättre bolag och vi skandinaver ska vara stolta över att vi har ett eget flygbolag. Om jag får välja så väljer jag SAS varje gång jag är ute och flyger och finns det inte, eller om prisskillnaden är vansinnigt stor och då menar jag inte att inkludera Ryanair för dem totalvägrar jag! Promenerar heller ned till Paris än sätter mig på deras kärra. Men, jag kan ta Norwegian om det skiljer en tusenlapp..vilket det oftast inte gör om jag är ute i god tid. Händer att SAS är billigare väldigt ofta och nästan alltid när jag ska ha med mig bagage.
Vad jag egentligen vill säga är att jag är glad att ni finns. Det finns inte ett annat bolag jag kan sätta mig tillrätta och bara njuta av lugnet, njuta av trevlig besättning och veta att dem där framme i cockpit tar mig säkert hem/bort. Jag somnar…endast på SAS.
Jag har en fin historia att berätta om telefonservicen med. 24hrs i DK. Var tvungen att resa hem p g a sjukdom i familjen(dödsbädd alltså) och befann mig i Alaska och ville flyga hem från SEA. Ringde SAS och grät, sa att jag inte hade 28,000kr till en biljett för att resa samma dag. Damen bad om mitt nummer så hon kunde ringa tillbaka vilket hon gjorde efter 30 min. Inte nog hade hon fixat biljett för 9000kr t/r men jag fick flyga UA till IAD sedan SAS IAD-CPH-ARN. När jag kom ombord UA satte värdinnan mig ensam vid nödutgång med filtar, täcken och kudde. Sa till mig att om jag behövde något skulle jag bara säga till, hon visste att jag inte var så glad redan innan så de ville ta extra hand om mig. Efter bytet och ombord på SAS, ja, där väntade en helt egen stol som blev säng.. Fattar inte än idag hur detta gick till. Vilket bemötande! Vilken känsla! Vilka medmänniskor! Jag hann hem, hann ta farväl.
Tack!<3<3<3″
Jag har läst din blogg i flera år, och brukar inte kommentera. Men nu ikväll gör jag det. Du skriver så fint om passion och kärlek till ditt yrke och stoltheten du känner med ditt företag. Önskar så att alla kunde få känna sig så stolta varje dag över sin insats och sitt jobb. Tack för att du delar med dig av den känslan, den smittar lätt =).
Hoppas att du kan sova riktigt gott i natt!
Wow! Säger jag om mailet du fick.
Heja SAS. Å det är som någon skrev någon annanstans. Det är som att komma hem. Man är i Bangkok – ”långbortistan” och går ombord på SAS – ja, men då är ju inget konstigt längre. Man är hemma 😉
Det handlar om att bry sig om människor, passagerare och medarbetare på ett skandinaviskt sätt. Vi har en tradition av detta och det är utmärkt med den filosofin i ett serviceföretag. En europeisk flygbolagsvd säger ju om sina passagerare att ”de är idioter”. Ändå så flyger passagerare med det bolaget. Har han rätt?
Men vilken underbar berättelse, ryser, blir tårögd, glad och stolt om vartannat 🙂 Stolt över er och stolt över SAS