Jaja, jag vet.
Det är tvärtom.
På utbildningar och möteskulturdagar de senaste åren är budskapet det motsatta: Säg OCH, inte MEN.
Var lite positiv!
Se möjligheter, inte svårigheter.
Var inte en sån dysterkvist!
Låt inte de negativa människorna förstöra ditt goda humör.
Precis.
Eller?
Jag har funderat på det där, och inser att också jag danats att ”det blir som jag tänker”. Vare sig jag säger att ”det kommer gå” eller ”det kommer inte gå” får jag rätt, allt handlar om attityd och inställning. Och nu när jag kritiskt granskar mig själv och min inställning tänker jag att kanske borde jag göra tvärtom? Tänka ”men…”?
I den kurslitteratur jag läser nu, boken ”Leadership-theory and practice” (Peter G. Northouse) finns många ledarskapsteorier beskrivna, en teori per kapitel. Varje kapitel är uppbyggda på samma sätt, en beskrivning, några exempel, och ”Styrkor” och ”Kritik”. Det vill säga: till teorin så finns det ett (eller flera) MEN.
Och det var då jag började tänka på att det hade varit bra att ha det förhållningssättet till alla sina tyckanden och övertygelser.
Jag är socialist men…
Jag är kapitalist men…
Jag är emot djurförsök men…
Jag är för invandring men…
Jag är emot invandring men…
Jag är miljöpartist men…
Jag tycker Sahlin gjort fel men…
Jag tycker Sahlin gjort rätt men …
Jag är troende men…
Jag är ateist men…
Jag är snäll men…
Jag är för alla människors lika värde men… (den var klurig)
Jag gillar barn men…
Jag ogillar kött men…
Jag ogillar politiker/journalister/blondiner/kommunister/sverigedemokrater/dåliga bilförare men…
(Om dy byter ut alla ”men” i meningarna ovan (som stämmer på dig) mot ”och”, så upprepar du bara det du redan vet och sagt 100 gånger. Det är när du säger ”men” som du måste tänka nytt. Eller hur?)