På Facebook cirkulerar två artiklar som båda ställer begreppen om Gud i fokus, den ena fastställer att ateister är mer intelligenta (denna delar alla icke-troende av förklarliga skäl) och den andra är en artikel om en socialdemokrat som hävdar att Gud inte finns. (Även denna delas av ungefär samma personer som delar den första).
Den omdelbara reaktionen är att det här handlar om en motsättning, man måste ta ställning. MÅSTE ta ställning. Antingen finns Gud eller finns han inte, och antingen är man troende och korkad, eller ateist och smart.
Personligen hävdar jag att frågan är rätt ointressant. Vem har tolkningsrätten om vad som menas med Gud? Och om det finns 1000 förklaringar på vem Gud är, hur ska man kunna svara på om han finns? Intelligens diskuterades också aktivt när jag läste kognitionsvetenskap, och definitionen på intelligens. Är det bara IQ som kan mäter intelligens? Följande är klippt från ”Allt om vetenskap”: ”Frågan om hur man mäter en människas intelligens har inget självklart svar längre.
Flera ledande forskare ifrågasätter nu det traditionella IQ-testet och menar att det inte ger en rättvisande bild av hur klipsk man är. Det testar bara en del av intelligensen, och dessa forskare vill modernisera IQ-testet.
Hög IQ har varit lika med hög intelligens ända sedan det första IQ-testet skapades för över hundra år sedan. Svaret på frågan om hur man mäter intelligens har nästan varit som skrivet i sten, men flera forskare hävdar nu att man inte ska blanda ihop IQ med intelligens. IQ-testet mäter inte alls intelligens utan snarare en skicklighet som är fastställd av dem som utvecklat testet. Dessa forskare menar att IQ bara är ett mått på en persons förmåga att använda en viss del av sin intelligens för att lösa logiska problem.
IQ-testetet ger bara ett mått på korttidsminne, ordförråd och så kallad spatial resonemangsförmåga, men säger inte något om en persons kreativa fantasi, ledarskapsförmåga, sociala sensibilitet, kommunikationsförmåga, konstnärliga eller musikaliska förmåga, anlag för teknik och mekanik och praktisk förmåga.
Vissa modiga forskare hävdar att det finns olika slags intelligenser och förkastar de flesta experters slutsats om att det bara finns en dominant intelligensfaktor. Eller finns det fler intelligenser?”
Det är skillnad på religion och tro för det första, religion är samlade regler skapade ur människors tolkning av vem Gud är, som sedan vidaretolkats i generation efter generation. Individen ska tolka ”reglerna” i de heliga skrifterna och tar ibland lärde till hjälp. Det finns tex Bibeltrogna och så finns det liberala varianter.
Tro är personligt, och tro kan inte ifrågasättas, till skillnad mot religion. Att tro handlar om själens kommunikation, samtal med sitt inre, och där besöker man ibland trädgårdar som inte går att förklara. Jag har varit med om oförklarliga saker, men det betyder inte att de inte finns. För mig är det ett tecken på intelligens att vara nyfiken tillräckligt för att tänka tanken ”OM”. Jag säger inte ”ATT”, men tänker ”OM”. Inga fastlagda ramar för möjligheterna, men ett kreativt inre tänkande gör min värld större än den som bara ser svart och vitt, menar jag. Det handlar inte om att kunna svara Ja eller Nej på en flummig fråga, för för min del skulle svaret bli ”Ja, jag tror på min Gud, dvs jag tror på min definition av Gud” och om jag skulle göra ett IQ-test skulle förmodligen poängen inte räcka till en biljett till Mensa, men för mig är även det totalt oväsentligt. I min umgängeskrets är det ändå inte vännernas IQ-tal som avgör om de hamnar i adresslistan.
Jag jämför ofta tro med drömmar. Föreställ dig att du var en av få som drömde på nätterna, och på morgonen när du vid frukostbordet skulle förklara vad du varit med om på natten möttes av ett hånflin. ”Hehe, vad sa du? Var du och Carola Häggkvist med i en biljakt i Shanghai? Intressant. *fniss*. Kan du bevisa det?”
Det finns ingen anledning att känna sig trampad på tårna eller känna att man måste ta ställning. Om någon tror på något utöver vad vetenskapen kan bevisa, så är det lugnt. Det är många som gör det, och för troende är det verklighet, en gemenskap och skapar mening. Onda handlingar görs i religioners namn, medan onda människor finns både i och utanför religionernas hägn.
Skulle frågeställningen istället vara : har du en tro att det finns något utanför det idag vetenskapligt förklarliga?, så är vi kanske fler som plötsligt skulle anses ”ointelligenta”. Eller vad tror du?

Om man inte vill erkänna att man tror på Gud, så har det blivit mer ”inne” att tro på Änglar. Att änglar finns och särskilt ärkeänglar, det vet man, men om en Gud finns, det vet man inte.
Är det inte så att änglarna är Guds budbärare?
Ingen aning, men om jag var tvungen att svara ja eller nej skulle det nog bli ja;)
Problemet med att tro är just begreppet att tro … men inte veta! Religion förtrycker massorna för att de tror … och inte vet! De som förtrycker skapar makt i massornas troende … och icke vetande. Religion är de ondas väg att fylla de vilsnas sökande om att förstå något som inte behöver förstås.
Om det finns en Gud (eller något annat vår hjärna inte kan ge namnet på) är inte frågan, därför är inte svaret … Religion!
Precis, religion och tro är olika saker!! Det är vad mitt inlägg handlar om!! Problemet är också att man generaliserar grovt dock, änkan Greta som kokar kaffe till tisdagsträffen och islamisten Abdul tillhör båda en religion, medan de ena gör väldigt mycket gott och den andra gör inte det. För Greta är religionen samhörighet, tröst, trygghet, och det är väl bra? Alltså kan man inte heller med ett ord förkasta allt som har med religion att göra.
Jag har varit mycket i kyrkor och haft föredrag. Kyrkan gör VÄLDIGT mycket gott, och det väljer jag att fokusera på. Om någon annan vill fokusera på krig eller katolska pedofiler man göra det och blunda för betydelsen kyrkan har för tex ensamma äldre. Eller sjukhusprästens arbete. Eller fängelseprästen. Eller AA´s tro på en större kraft.
Det fina är att man väljer själv hur man vill vara och vad man vill tro på, hur tolerant man önskar se världen och var man sätter sitt fokus.