Läser på text-tv att Finnair förhandlar om 5 procent löneminskningar och 10 procent arbetstidsökning.
Jag kan inte låta bli att förundras över den inslagna vägen i flygbranschen.
Fick en fråga idag angående varför några flygbolag tjänar pengar och andra inte gör det, och vad skillnaden egentligen är mellan nätverksbolag och lågprisbolag.
Kort sagt är lågprisbolagen A -till -B-bolag, medan nätverksbolagen ingår i allianser som innebär att man dels kan checka in sitt bagage hela resan med anslutna bolag, och dels om en sträcka blir försenad så blir du ombokad till annat flyg, eller får hotell.
Varför några tjänar pengar är att om man tex flyger A till B har man inte så mycket som kan gå fel med förvunnet bagage etc. Eller förseningar som påverkar nästa flygning och orsakar kostnader. Eller har personal från bemanningsföretag i låglöneländer, eller piloter med egna firmor som därmed tar egna sociala avgifter och inte har avtal om de blir sjuka eller arbetsskadade.
Högservicebolagen erbjuder såklart också A-till-B-service, så för den passagerare som inte ska nyttja nätverksservicen kan det verka dyrt att betala för en produkt man inte behöver. Problemet är att bagagehanteringen och personalkostnaderna (för att kabinpersonalen är utcheckad på tre flygtyper mot lågprisbolagen som flyger en typ) finns där och fördelas på alla kunder.
Konkurrensen blir snedvriden också eftersom vissa får anställa personal från låglöneländer medan andra inte får/vill av moraliska skäl.
Ska det finnas bolag som Finnair och SAS i framtiden? Ska det vara möjligt att flyga tex från Sundsvall till Stockholm och sen till Chicago och checka in sitt bagage en gång istället för två? Och om Sundsvallsplanet försenas, är självrisken att förlora biljettpengarna till Chicago?
Ska det bara arbeta ungdomar som säsongar som kabinanställda? Hur låga kan lönerna bli innan det är en risk att bara få okvalificerad personal? Finns den risken alls, eller kommer flyget att hitta (kvalificerad) personal oavsett lön och villkor?
Jag har inget svar, men jag tror att det finns en gräns. Var den gränsen går vet vi inte förrän den är överträdd.
Men jag tycker det är synd om branschen urholkas, om ingen söker som kan sina saker, oavsett om det är högt servicetänk eller stabilt psyke som gör att man klarar jetlag, nödsituationer och unruly passengers kanske i kombination.
Jag vet exakt vad som utgör en bra flygvärdinna/flygvärd/steward.
Och det är inte sättet att peka nödutgångar eller hur vederbörande serverar kaffet.
Låt mig förresten citera en kommentar hos en väninna på facebook idag, som skrevs av en av hennes vänner. Skönt med lite upplyftande läsning:
”…Jag flyger med SAS varje vecka och får idel leenden, komplimanger (!) och bra service. Om nåt strular på marken så blir det löst och man kommer alltid fram. Och det till ungefär samma pris som lågkostnadsbolag som knappt garanterar att man kommer vare sig fram eller hem. Det är när det strular som det gäller, inte när allt klaffar..”
Tack för de orden! Tack!