Igår mellan flygningarna satte jag mig att checka mejl och surfa.
Då läste jag ett blogginlägg från Rickard Björnelid som fick mitt blod att frysa till is i några sekunder.
Sen läste jag det en gång till och gick ut på toaletten och torkade några tårar, men jag hade sminkväskan med mig och fyllde på mascaran igen.
Jag blev berörd av innehållet för min värld består av människor av kött och blod, och inlägget var ett exempel på hur cynisk världen blir om man inte tar hänsyn till det.
Det var inte ”bara ett blogginlägg”, tyvärr. Det var inte ett förslag eller en sanning, men blogginlägget kom nära och utmålade ett troligt scenario för framtiden i vilken jag är delaktig.
Jag klarar mig alltid, precis som personerna som tar besluten som inlägget handlar om.
Men när jag tänkte på dem som kanske inte gör det, så rann tårarna. Det är det som skiljer människor som har fötts med emapti och dem som inte har det.