Det känns konstigt. Det har gått så fort det här året, då jag läst grundkursen i praktisk journalistik, tidningsredigering och reportageskrivning.
Å ena sidan känner jag mig redo att ge mig i kast med artiklar och intervjuer på allvar, å andra sidan vill jag fortfarande ha mina lärare att hålla i handen och få rättat mina texter.
Lärarna, som har stor egen erfarenhet och vet vad som funkar, som varit benhårda ibland och uppmuntrat ibland. Hjälpt oss elever framåt, att våga utmana oss själv.
Alla som gått i skolan kan skriva, inget konstigt, bara att sätta ihop 28( 29 med W) i kombinationer. Men det är att försöka skapa något som är läsvärt som är utmaningen, i det höga mediabrus som pågår.
Många skriver bra, många skriver jättebra och en del skriver så hjärtat knyter sig av vällust. Och de som gör det har tränat, tränat, tränat, och hittat en stil som funkar.
Dit vill jag. Och når jag bara jättebra är jag ändå nöjd.
Jag har under våren praktiserat på Hemmets Journal och får fortsätta på frilans när det finns uppdrag, passar perfekt! Det är precis så jag önskar jobba, och ska nu leta efter ett par uppdragsgivare till för att kunna försörja mig närmaste året.
Året på Poppius journalistskola har varit fantastiskt.
Jag kommer verkligen sakna att pendla till Stockholm för att sitta i skolbänken, det känns sentimentalt att tänka på att det är sista dagen imorgon.
Grattis! Bra jobbat!
Jag tycker att det är så trevligt att läsa det du skriver och har faktiskt sett att ditt skrivande utvecklats. Relevanta ämnen i bra blandning med känslor, humor och driv bakom.
Kan det finnas trevligare läsning?
Lycka till!
Mvh, Anneli