Det är stor skillnad att prata på kyrkans tisdagsträffar eller på seminarium med 300 åhörare från en branschorganisation. Såklart. Men grunden är densamma, och övning ger färdighet. Den som kommer på tisdagsträffen har sin förväntning, och den som kommer till seminariet har sin.
Det fanns en tid när jag fick tunghäfta av att prata inför människor, jag glömmer aldrig mitt första anförande i kommunfullmäktige. Jag trodde tungan hade klistrat fast i gommen och svetten skulle droppa över de väl förberedda och nerskrivna minnesanteckningarna. Jag kunde knappt se vad det stod eftersom jag darrade så mycket. Och jag hade inte väntat mig att någon skulle trycka på replik-knappen när jag var klar, jag trodde jag skulle svimma.
Det var som en förlossning, ingen pratade på föräldrakursen om vad som hände efter ungen var ute, det var bara fokus på tiden fram till sista krysten. Precis så kände jag med anförandet också. ”Puh, nu var det klart. Replik?? Vadå?? Vad gör jag nuuu…??”.
Men så förberedde jag mig en gång till inför nästa möte, och en gång till.
Och sen blev det föredrag, där jag inte kunde sova nätterna innan för när jag sov drömde jag bara mardrömmar om teknikstrul och blackouts.
Jag övade framför spegeln, jag övade med familjen på stolar framför mig (under hot, mutor och tvång) och jag övade med att ge gratisföredrag på skolor för att ”skaffa flygtimmar”.
Och sen började det lossna.
Jag kan fortfarande känna nervositet därför att folk som lyssnar ofta har hört många föredragshållare redan, de har minikrav på kvaliteten. Jag känner mig hedrad över att få tala bland så många duktiga föredragshållare med lång erfarenhet men kan ibland drabbas av tvivel att jag klarar leva upp till förväntningarna. Det kanske å andra sidan kan vara sunt, att vara självkritisk och inte bli ”mätt och självgod”. Det finns alltid mer att lära.
När jag kom hem efter helgens eventmässa låg det ett mejl med texten: ”Hej Anette! Jag har ingen fråga utan vill tacka dig för en fantastisk föreläsning på ACC i Västerås i fredags. Du var en verklig inspirationskälla”.
Detta är så fint!! Tänk att avsändaren tagit sig tid att hitta min mejladress och tagit sig tid att skriva det till mig istället för att bara tänka det!! Jag blev så glad, och det ger mig en stor dos energi att försöka lite till och lite bättre nästa gång.
Det är precis så här det funkar.
Hennes goa bemötande har en positiv effekt på det jag gör.
1 + 1 = 3
Hej Anette,
Min andra hälft lyssnade på dig på ACC i Västerås igår. Tycker att du var riktigt bra. Tyvärr är han lite som skatteåterbäringen- all information som kommer från honom har en tendens att komma retroaktivt *skratt*. Hade jag fått nys om att du skulle föreläsa skulle jag naturligtvis tagit ledigt och begett mig till Västerås för att lyssna på dig. Har du någon allmän föreläsning i pipeline i eller kring Stockholm den närmaste tiden? Keep up the good work 🙂 //Mattias
Haha, jag har en man liknande din;)
Jag ska visserligen till Stockholm, men är bokad till företag och då har jag svårt att ta med gäster.
Men blir det något offentligt hör jag av mig!!
Kram!!