På en av flygningarna jag gjort de senaste dagarna inträffade något som var riktigt obehagligt. Jag har varit med om något liknande bara ett fåtal gånger tidigare under alla år, men inte såhär extremt.
Någon gång på långlinjerna, exempelvis från Bangkok, har man fått ombord någon back-packer som inte sett till en dusch senaste två månaderna. Vad som händer är att de själva troligen vant sig vid sin kroppsodör och förstår inte att omgivande folks ansiktsuttryck när vederbörande tar av skorna och luftar fossingarna, har med honom själv att göra.
På en av kortflygningarna jag gjorde i dagarna, kom det ombord en storvuxen person som hade en kroppsodör som fick mig att kväljas. Stanken liksom hängde sig kvar efter att hen satt sig, och när jag gick och räknade passageraren blev jag stoppad av en kvinna som satt i stolen precis bakom.
-Ursäkta, sa hon, känner du inte hur det luktar? Antingen flyttar du på mig eller på hen!
(Första gången förresten jag faktiskt känner att jag kan använda det här könsneutrala nya ordet naturligt;)
Kvinnan pratade engelska, jag vet inte om passageraren som var omtalad gjorde det, men risken finns ju. Jag kunde såklart inte ta parti i just den situationen och säga ”Ja, det har du rätt i, hen stinker” utan jag försökte ta några andetag som om jag inte riktigt fattade vad hon menade, utan att det skulle verka som om jag helt saknade luktsinne, det hade ju heller inte varit seriöst.
Jag erbjöd kvinnan att flytta till ett annat ledigt säte ett par rader bak, men det löste ju inget problem för de andra som satt omkring. Folk höll scarfsar och jackor framför ansiktet som de andades i, och min kollega kunde knappt gå förbi för hon kväljdes så mycket så det gick bara inte.
Det kan låta som en överdrift, men ärligt talat, det var det inte. Det går inte att sätta ord på en stank, men föreställ dig tung fotsvett tillsammans med att vederbörande förmodligen glömt tvätta sig i alla hudveck på länge. Det tillsammans med svetten som produceras på grund av minsta kroppsansträngning gav en frän lukt som satt kvar i planet även när hen gått av.
Jag tyckte till och med att min uniform hade tendenser av det när jag tog på den imorse igen, men det kan ha varit inbillning.
Jag försökte vara extra trevlig mot både den som luktade och dem runtomkring, för ingen passagerare ska känna sig utpekad. Egentligen borde inte personen ha flugit med alls, den borde blivit stoppad i gaten och fått påpekat för sig att det inte var lämpligt, men det är en ytterst känslig fråga och mycket svårt.
Vi fick göra det bästa av situationen.
När kvinnan som jag flyttade gick av sa hon:
-Tack för hjälpen! Vi var många som satt runtomkring som har upplevt några hemska timmar!
-Jag förstår nu vad du menar, sa jag, för att ge henne det erkännande jag inte kunde ge i starten.
Ett svar