Jag är väldigt tandvårdsrädd. Jag har skrivit om det förr, och det visar sig genom att jag sover dåligt och har mardrömmar mellan kallelsen och själva besöket. Jag kan inte heller boka in annat den dag jag ska till tandläkaren eftersom hela mitt väsen är upptagen med det faktum att jag ska sitta i den där stolen och öppna munnen. Jag är rädd för smärta, och det blir värre och värre med åren.
Sedan mitt diskbråck i nacken har även min rädsla för tandläkaren tilltagit, eftersom jag levt med smärta så länge och den inte går att komma ifrån, så finns ingen tröskel. Jag är väldigt smärtkänslig. Huvudvärk och annat som förr bara var ett obehag gör plötsligt ont, men å andra sidan tar jag ingen notis om det som bara är obehag längre. (det jag förr i tiden trodde var smärta, det finns grader av allt). Den som levt med smärta vet vad jag menar.
Jag hade en lagning som spruckit innan jul som var tvungen att lagas igen. Det blev inte bra. Sedan bedövningen släppte i november har det gjort ont. Jag har varit på något återbesök för att kontrollera vad det är som pulserar och jag har dessutom försökt ignorera det eftersom jag inte tror på att man ska fokusera på saker som är fel. Dessutom är tanken på ett nytt tandläkarbesök ytterst obehagligt, så jag vill helst slippa och hoppas att det går över av sig själv.
Igår fick jag ta Ipren under dagen, tog paketets sista innan jag lade mig. Vaknade vid 02 av att smärtan väckte mig, det strålade upp i hela kinden. Gråtfärdig letade jag genom väskor och skåp efter vad som helst som kunde lindra smärtan så jag kunde sova, det är stämma idag och därefter föreläsning, imorgon sitter jag standby för att flyga, jag kan inte låta detta påverka mig. Hittade en Advil, troligen för gammal, den köpte jag i USA när jag flög långt och det är ju 1,5 år sen, men den fick duga. Klockan 9 hängde jag på låset till Apoteket och har nu fyllt på förråden.
Jag måste arbeta med den här rädslan. Jag har fått kontakt med sjukhustandvården, och ska gå en kurs för att kunna gå till tandläkaren som alla andra. Hoppas det dyker upp ett återbud så jag kan komma snabbt så jag kan skaka av mig det här. Det är så obehagligt.
Jag förstår hur flygrädda har det. Det är ingen lek.
Vad bra att du tar tag i din rädsla! Efter ett antal år med folktandvården som barn utvecklade jag en tandläkarskräck som inte var att leka med. Dock tvingade jag mig att göra alla undersökningar och lagningar som den duktiga flicka man är, men ångesten innan och tårarna och paniken under besöket hade jag helst sluppit. Sedan bytte jag tandläkare till den som min man hade och är nu nästan besvärsfri – bara för att han är lugn, förstående och så skicklig att man inte känner nästan något. Om jag kunde skulle jag skicka honom till dig så att du kunde få den bästa tänkbara behandlingen – efter att du genomgått din kurs, förstås 🙂
Även den starke/a har rädslor inom sig, det är mänskligt. Jag är inte rädd för tandläkaren, eller att flyga.
Men jag har drunkningsrädsla, alltså svårt med simningen. Och det är inget kul, för jag vill ju kunna bättre.
Det är ”bara” att ta tjuren vid hornen! ♥
Men snälla nån! Om du har så ont så är det låset till tandläkaren du ska hänga och inte Apoteket. Jag har haft ett jäkla mäkk med mina tänder sedan slutet av oktober. Ett par sprickor i en tand på höger sida som lagades provisoriskt och sedan skulle jag till en ”rotfyllare” för min tandläkare går snart i pension och han tar inte sådant. Rotfyllaren jobbar en dag i veckan … Januari var det sagt att jag skulle dit. Men fick ett återbud den 18/12 men så blev det ohyggligt akut och det råkade ha kommit in ett återbud den 4/12. Den 1:e var jag i Göteborg över dagen. Hann inte sätta mig på tåget förrän jag fick GROTESK tandvärk. Det var en j-t eländig tågresa och Alvedon hjälpte inte. Köpte dunder på Apoteket på Centralen så att jag kunde ta del av Chess på svenska. Ibuprofen Apofri tro jag det heter. Rotfyllningsdagen den 4/12 var jag inte beredd på ännu mer smärta. Det var HEMSKT. När han nästan var klar och jag ännu hade grejer i munnen – bör nog inte berätta detta för dig egentligen … – började det göra ont som på tåget fast ännu värre. Det slutade med att jag grät som ett barn och fick sitta kvar 45 minuter och fick två olika piller. J-ar vad ont det gjorde!! Sex tandläkarbesök kostade den rotfyllningen mig för de fick bryta upp den provisoriska två gånger. Å sedan var det förberedelse till krona och sedan krona. Hemskt! Å sedan dök något upp vid andra sidan som de inte hittar. Fyra besök om den sidan också. Nu är det bättre, men det är inte normalt. De hittar inget. Å rotfyllningen slutade på drygt 10 lakan. Hua! Men det är bättre att gå till tandläkaren än att ha ont.
Jättebra att du tar tag i din rädsla, men i grund och botten så är det ju en bra tandläkare som fattar vad du känner och visar respekt! Min här i Västerås är gudomlig, så om inte annat välkommen till Västerås 🙂