Ett litet troll

Tony kom hem kl 02 inatt och väckte mig med en kattbur i handen.

De närmaste 4 timmarna var lilla Flisan vaken och hoppade upp och ner från sängen, och undersökte varenda skrymsle. Jag halvsov men vaknade till av hennes jamanden när hon undrade ”Du, vet du var min mamma och Leif (brorsan) är?”.

Vi har en spegelvägg i sovrummet vilken också var ett intressant moment, för Flisan hittade ju genast en kompis. Den följde henne precis och var glad när Flisan var glad. Det svåra var när Flisan markerade genom att visa hela sidan, burra upp svansen och morra, då gjorde spegelkatten det också. För att undvika ett slagsmål mellan kattungen och hennes spegelbild som kunnat sluta blodigt, fick vi täcka speglarna tills hon kom till ro.

Sen plösligt var hon försvunnen. Vi letade som galningar i de tre rum hon hade till sitt förfogande, och hon var absolut ingenstans. Vi tittade på varandra och trodde på allvar att vi började bli tokiga, det fanns verkligen inget ställe vi inte tittat på.

Tony demonterade listerna under skåpen i köket och där satt en liten katt och tittade med stora ögon.

”Jaså, ni hittade mig”

Det fanns en pytteliten öppning mellan listen och skåpet på ett ställe, och där hade hon tagit sig in. Vilken lättnad att hitta henne. Hålet är nu igensatt.

Förhoppningsvis kommer hon på att det är skönt att sova när det är mörkt, så vi alla kan få en god natts sömn inatt och fortsätta lära känna varann imorgon.

Det är faktiskt riktigt mysigt att vara med katt igen. Vi har alla kallat henne Mys flera gånger, och ursäktat oss gentemot varandra och henne med ett ”…jag menar…Fliiiisan”.

Såhär ser hon ut: