Ett inlägg som möjligen kan misstolkas

Lika bra jag skriver det i överskriften.

Det är väl en av sakerna jag lärde mig när jag skrev 14 insändare i veckan, att hur man än skrev gick det att misstolka. Och ämnet för dagen är klart i kategorin misstolkningsbar om man inte känner mig och vet hur jag resonerar.

Även detta inlägg hänvisar jag till kvällens program av Skavlan, där Horace Engdal var gäst. Han berättade om sina år i Tyskland, och hur en tysk dagstidning skiljer sig från de svenska genom avsaknaden av stora bilder och lättfattliga texter, utan att texterna är långa, komplicerade och ställer krav på en ”vuxen och fokuserad” läsare, som han uttryckte det på ett ungefär.

Jag drar paralellen med skolan jag besöker som förälder och numera också elev. Jag tror nämligen vägskälet i våra kulturer börjar redan där. Jag har en viss förväntan på mina tonårsbarn, och jag har en viss förväntan som elev som vuxenstuderande, men mina förväntningar stämmer inte alltid med verkligheten som jag tror den ser ut.

På ett föräldraråd diskuterades till exempel att det kan ta tid att komma igång med lektionerna eftersom det tar en stund innan alla har pennor och något att skriva på. Jag protesterade. Vadå ”tar tid”? Det är väl ialla fall inte en fråga på högstadiet att ha överseende med, att flera elever inte har pennor med sig? Jag blev tillrättavisad med att det faktiskt inte var så lätt för alla, och det fanns många skäl till att elever inte hade pennor.

Jag lade ner diskussionen, självklart lyssnar jag på dem som vet, men samtidigt blev jag irriterad. Nämn skälen, tänkte jag. Jag hade troligen fått förklarat för mig hur inte alla hade råd, hur en del hade bokstavskombinationer som gjorde det svårt att koncentrera sig eller annat, och ok, jag vet. Men jag är inte tillfreds med det. Jag tycker att det är som man sätter plåster på kinden om man har tandvärk.

Eller som att man vaccinerat sig och blivit immun. Alternativt att man inte orkar ställa de mest basala kraven. Är det ett svårt krav att ställa på eleverna, ha sin penna med sig till lektionen? Ska de 20 vänta som varje dag har med pennan, på de 5 som inte har det? Njae, då sätts ribban för lågt.

Första dagen på vuxenutbildningen satt det 3 i min klass som inte heller hade penna. Varför? Vem har missat att informera att man ska ha penna med sig i hela deras liv? Och varför skulle jag behöva vänta på att läraren gick ut för att leta pennor, och spilla av min tid? Jag hade penna, och jag kom i tid. Till skillnad från en grabb som kom inspringande 5 minuter sent för att han ”inte hittade”.

– Varför tog du inte en buss tidigare första dan som vi andra? hade jag lust att säga. Men jag har social kompetens så det gjorde jag inte.

Till denna kurs har vi också fått en litteraturlista. Jag ringde för att dubbelkolla var man bäst köpte boken, och fick några tips: Bokus, Adlibris eller Blocket till exempel. Jag beställde den direkt.

De som inte har böcker ( ingen av de andra) fick uppkopierat av vår lärare, hon gick ifrån för att fixa detta. Och där sitter jag och känner mig nästan lite lurad. Jag har lagt ner tid, kraft och pengar på en bok som de andra får uppkopierad. Varför?

Jag har tiden, jag har råd och jag har kraft, men blir lite desillusionerad, ska det inte vara lika för alla? Om den som inte orkar eller har lust faktiskt får allting på silverfat, gör man dem en tjänst eller björntjänst?

Jag tycker det ska finnas plats till alla. Jag tycker dom som behöver hjälp ska få hjälp. Men jag tycker inte man ska laga det som inte är sönder. Att ställa krav på enkla saker som att ta eget ansvar för sitt egna lärande så långt det går, är det ett konservativt uttalande?

Och är det det, då är jag konservativ.