Jag träffade en tjej häromdagen som jag inte sett på länge. Hon är knappt 30 och jag ställde den klassiska frågan: ”Vad jobbar du med då?”.
– Jag jobbar inom hemstädning, kanske inte riktigt vad jag hade tänkt mig när jag fick frågan när jag var liten, vad jag ville bli när jag blev stor, sa hon.
Det har hon rätt i, vissa yrken är kanske mer populära i drömmarnas värld medan man fortfarande går i skolan och det är många långa år kvar.
Innan man ska kryssa i valen till gymnasiet som är första dörren.
Innan verkligheten som betyg och prestation får en konsekvens i orden ”Antagen” eller ”Reserv” eller ”Ej behörig”.
Då kan man drömma stort.
Då kan astronaut vara ett fullt rimligt mål.
Eller läkare. Eller fotbollsproffs. Eller vad det nu är som barn i allmänhet svarar på frågan vad de vill bli när de är stora.
Innan man ska kryssa i valen till gymnasiet som är första dörren.
Innan verkligheten som betyg och prestation får en konsekvens i orden ”Antagen” eller ”Reserv” eller ”Ej behörig”.
Då kan man drömma stort.
Då kan astronaut vara ett fullt rimligt mål.
Eller läkare. Eller fotbollsproffs. Eller vad det nu är som barn i allmänhet svarar på frågan vad de vill bli när de är stora.
Vad är ett drömjobb sen?
Med facit i hand?
Med facit i hand?
När betygen inte räckte till att bli läkare eller att knäet inte höll ens för att kvala till B-laget?
Jag vet att många har svarat ”flygvärdinna” som drömjobb, och jag har alltid själv också varit otroligt glad för mitt jobb trots att jag själv alltid svarade ”dagisfröken” (aldrig någonsin flygvärdinna) på frågan vad jag ville bli.
Men jag vet också att många som jobbat många år i flygbranschen säger att jobbet är allt annat än ett drömjobb, att de hade valt annat om de kunnat välja om.
Så drömjobb är kanske som det stavas?
Dröm, om man inte jobbar med det (än) och jobb, i en kombination?
Så drömjobb är kanske som det stavas?
Dröm, om man inte jobbar med det (än) och jobb, i en kombination?
Alla arbetsinsatser behövs, jobb är inte finare eller sämre.
De kan vara bättre eller sämre betalt, men trivs du inte kvittar det ju hur bra betalt det är. Gör det dig sjuk eller ledsen är pengarna underordnade.
(”Jag gråter hellre i en Jaguar än i en linjetrafiksbuss” var det nån som sa. Kanske det, men helst gråter jag inte alls.)
De kan vara bättre eller sämre betalt, men trivs du inte kvittar det ju hur bra betalt det är. Gör det dig sjuk eller ledsen är pengarna underordnade.
(”Jag gråter hellre i en Jaguar än i en linjetrafiksbuss” var det nån som sa. Kanske det, men helst gråter jag inte alls.)
Tänker på en passagerare jag hade i Business Class för många år sen, han och jag stod och pratade på natten. Han sa:
”Jag är fast. Jag har erbjudit headhunters att gå ner 20000 i lön i månaden bara jag får ett jobb där jag är hemma mer, men de säger att det inte funkar så. Då tror alla att jag blivit av med jobbet för att jag förskingrat eller nåt. Ingen vill gå ner i lön. Då är det nåt konstigt”.
”Jag är fast. Jag har erbjudit headhunters att gå ner 20000 i lön i månaden bara jag får ett jobb där jag är hemma mer, men de säger att det inte funkar så. Då tror alla att jag blivit av med jobbet för att jag förskingrat eller nåt. Ingen vill gå ner i lön. Då är det nåt konstigt”.
Ett jobb är bra och ett drömjobb om det gör dig glad de flesta dagarna du går dit.
Oavsett lönen, oavsett ”status”.
Oavsett lönen, oavsett ”status”.
