Hade ställt klockan på 6.30 för att hinna träna innan jag skulle vara i skolan 10.
När klockan ringde stängde jag av den och tänkte att en liten halvtimme till inte skulle göra någon skillnad för världsfreden, jag vilade ögonen en stund till.
När jag vaknade nästa gång var klockan 9 och jag vaknade med ett bultande hjärta tack vare drömmen jag hade som är återkommande och alltid har ungefär samma ingredienser:
Jag kom i god tid, som vanligt, till det föredrag jag skulle hålla. Väl där upptäckte jag att jag varken hade dator, USB eller projektor med mig, vilket är själva förutsättningen för det bildföredrag jag skulle visa.
Jag slängde mig i bilen, men hur jag än körde kom jag fel, i återvändsgränder, mot enkelriktat, ut från stan på fel håll. När jag väl hittade hem, till det nya hus vi hade flyttat till suckade jag och konstaterade att vi skulle behöva tapetsera om och renovera, vi som just slutfört detta arbete i det ”gamla” huset. Hittade varken sladdar eller dator och klockan gick och frustrationen över tidspressen växte. Ville inte göra beställaren besviken.
Sen vaknade jag. Det var så skönt. Dator, sladdar och projektor stod på sina platser, huset visserligen i oordning men jag hittade inga 80-talstapeter i aprikos på väggarna. Bara det gjorde min dag.
Var fortfarande lite uppkörd när jag slog upp läroboken och behandlade Täckningsbidrag 1 och 2 och räknade på bidragskalkyler, men fick veta att jag skrivit 54/60 på redovisningsprovet och det skulle räcka till MVG.
Ett par-tre veckor till av 200% arbete och studier, sen ska jag slappna av och då ska jag drömma om tillvaron i solstolen med mina älsklingsböcker. Jag har redan köpt kaffe, det var extrapris, och jag tänker dricka massor. Kom gärna och håll mig sällskap.