Det där med livsnjutning kan ju vara många saker.
Det kan vara att läsa en god bok, en roman till exempel som inte är annat än att gräva in sig i en annan värld.
De böcker jag läst senaste åren har mest varit kurslitteratur, intressant det också, men jag längtar riktigt mycket att få läsa något utan att behöva fokusera och komma ihåg vad jag läst.
Det kan vara att träna.
Det kan vara en uppfriskande powerwalk eller en långsam promenad.
Det kan vara att få en skön ansiktbehandling eller att titta på film.
Shopping tycker vissa tillhör livets goda, och jag har väl haft stunder då jag verkligen njutit av det jag också. Till exempel när jag flög långlinjer och vaknade upp i Chicago tidigt på morgonen och hängde på låset till Marshalls. En kedja i USA som säljer överskott och förra säsongens märkeskläder till vrakpriser. Det var kul.
Däremot går jag sällan på shoppingcenter här hemma.
Dels för att jag inte tycker mig ha tid, dels för att jag inte gillar att leta.
Bröllop, fest, föredrag, det finns gånger när jag behövt förnya min garderob. Och så har jag gått ner 16 kilo och fått sortera ut mycket av klassikerna jag köpte en gång för att ”kunna ha i 30 år.”
Jag har gått i stan, gått på gågator i andra städer och varit ute på Väla, Helsingborgs eget shopping-mekka och provat kläder, men jag tycker inte det är roligt. Jag tittar på kläder i stil som är precis det som jag redan har. Gärna tunikor eller stora tröjor eftersom jag gått i det alltid.
Nu skulle jag kunna ha lite mer nätta och formsydda kläder, men när jag tittar på mig själv i det där lysrörsljuset i provrummet slutar det alltid ändå med ett ”…nä”.
Fast idag gjorde jag något som förändrade den där känslan…
Jag bokade nämligen en ”personal-shopper” på Väla Köpcentrum.
Klockan tre gick jag till receptionen och anmälde mig, och Helena tog mig i hand och bad mig berätta lite om varför jag behövde hjälp.
-Tja, jag går i svart, grått och beige och piffar till det med mörkblått. Jag vågar inte ha färg och jag tycker alla kläder jag provar är felsydda alternativt att min kropp är det, sa jag.
Helena tog mig till första skyltfönstret och pekade ut några plagg.
-Tja, sa jag igen, men är den rostfärgade skjortan inte väldigt rostfärgad?
En timme och tre butiker senare hade jag ett leende från öra till öra.
Sååå roligt det var att stå där i provrummet och sträcka ut handen efter galge efter galge. Något valde jag bort, men de svarta byxorna hade en perfekt modell och satt som en smäck. (Hur många svarta byxor har jag provat senaste månaden som skurit in/varit för vida/för smala/för tajta i låren???).
Jag hittade en mönstrad skjorta och en färgglad klänning samt en utekappa som också funkar inne till vintern när det blir riktigt kallt.
Väldigt nöjd med dagen och tacksam för hjälpen har jag förnyat min garderob med kläder jag helt säkert komma störtgilla.
Förutom kläderna fick jag tips om accessoarer och hur jag ska ha smycken och sjal (inte virad runt halsen, jag måste ha den hängande för att framhäva mina bästa sidor).
Hittade ett bling-bling-halsband på Kappahl också som jag aldrig hade dragit i själv om inte Helena hängt det runt min hals. Kände mig riktigt fin.
Jag kommer aldrig bli modeintresserad och kunna vad som är ”Våren 2016″, men att få lite insikt om att kläderna gör skillnad i hur jag uppfattar mig själv var fantastiskt!
