Ibland vet man inte riktigt hur sann en story är, men vad jag förstod på den som berättade den var den åtminstone nära sanningen, och förhoppningsvis återger jag den på ett sätt som ligger nära hur den berättades för mig…
En strikt kapten och hans yngre styrman gör en flygning till London. De kommer överens om att styrman flyger första sträckan, och landningen i London blir tyvärr inte en av de bättre styrman gjort. Det dunsar till ordentligt och kapten lyfter luren till högtalaren och säger:
– Ladies and gentlemen, just for your info, it was the co-pilot who did that landing!
Styrman blir med all rätt irriterad på kaptens översitteri men säger ingenting. På vägen hem är det kapten som flyger, och hör och häpna, det ter sig inte bättre än att landningen i Stockholm blir om möjligt ännu hårdare. Styrman tittar på kapten, sträcker sig efter luren, tittar ut genom fönstret och håller in knappen som gör att det blir ljud i hela kabinen:
-Ladies and gentlemen, for your info, it was the captain who made that landing!
Sedan satte han luren tillrätta, gav kapten en menande blick och gäspade i handen.
-Ursäkta, sa kapten, lät du det där gå ut över högtalaren i kabin?
-Ja, det gjorde jag! sa styrman och rättade till slipsen.
-Det gjorde inte jag, sa kapten, jag bara skämtade med dig och höll luren mot munnen…
(Undrar om det var lite tryckt stämning i cockpit resten av den dagen…?)
Haha!
En gång hade vi en uniformerad flygvärd från ett annat bolag med oss, som passiv i kabinen, och han blev kvar som en av de sista i planet vid disembarkation, hade suttit ganska långt fram och stod där medan ett äldre par passerade på väg ut.
-Det var en fin landning! utbrast mannen i paret beundrande och tacksamt till den reslige mannen i mörkblått.
-Tack! sa den kabinanställde vid ett annat bolag som hade sovit hela flighten, och rörde inte en min.
Det kan fortfarande, trots att det har gått ganska lång tid, få mig att fnissa när jag tänker på det.