Den här senaste slingan har jag varit borta max jag kan på en tredagars-slinga.
Jag körde hemifrån 3.30 i måndags morse (ok, det händer att jag kör hemifrån tidigare än så, men det är sällan) och jag satte nyckeln i låset 01.40 igår natt.
Det är inte helt biologiskt logiskt att ha tidiga vakter två dagar och sen sista. Om jag lägger mig tidigt vaknar jag tidigt. Och vaknar jag tidigt blir jag trött tidigt. Då är det bättre att ta tre dagar tidigt eller tre dagar sent, men det där att det vänder mitt i är inte optimalt.
Nåväl, i måndags, eftersom vi startade tidigt, kom vi in på hotellet i London under eftermiddagen, och hade således en halv eftermiddag att tillbringa i det soliga London. Guldkornen med det här jobbet. Eftersom vi alla varit uppe långt innan tuppen (min väckare ringde 2.30) bestämde vi oss att ta en halvtimme på sängen innan vi bestämde tid att ses för att gå ut och gå en runda.
Det var svårt att vakna till liv efter den halvtimmen, men jag och en kollega hämtade en karta över området och vandrade iväg.
– Skulle vara gott med en öl i värmen, sa kollegan.
– Jag dricker inte öl, sa jag.
Men så ändrade jag mig:
– Idag är dagen jag ska lära mig dricka öl. Låt oss gå på en typisk engelsk pub och ta en öl!
Jag beställde världsvant ”a half pint of lager” men sen tog det lite slut när bartendern undrade vilken lager.
– Eehhh… what du you have? (som om svaret skulle spela roll, jag vet ju inte skillnaden).
Han sa några märken, jag sa på måfå ”Yes, that one”.
Det var faktiskt ganska gott.
Vi kikade också in i ett mäklarfönster, vad kostar det att bo på en fin adress i London egentligen?
Ojdå.
Nån lägenhet kostade motsvarande 60 miljoner svenska, nån annan ännu mer. Eller någon som kostade 2500 pund per vecka.
Äsch, jag bor bra där jag bor.
I alla fall billigare.
Mycket billigare.
