En annan sida av flygvärdinneriet

Har just kommit hem efter en tvådagarsslinga. Idag upplevde jag lite av den andra sidan av mitt yrke, den som inte är så väldans trevlig och tjosan.
Jag brukar ha kul på jobbet, jag brukar helt enkelt se till att det blir så genom att småprata med passagerarna och försöka ha en go attityd till vad jag gör, för att det inte ska bli monotont.

Jag kan också förstå att de allra flesta passagerare har svårt att förstå att man ibland ändrar attityd, om man har gått omkring och smilat och skrattat, och så händer något som kräver auktoritet. Det blir ett tvärt kast. Ändå annonserar jag alltid efter presentationen att vi är där för att ”ansvara för säkerhet och service, i den ordningen”.

När vi hade landat och taxade mot gaten reste sig en kvinna upp och min kollega annonserade att hon skulle sätta sig ner. Hon lyssnade inte. Jag gjorde ett teckenmed handen att hon skulle sätta sig ner, men hon började istället gå fram i planet. Livsfarligt, om kapten behöver tvärnita av nån anledning kan hon skada både sig själv och andra, och därför skrek jag åt henne ”SIT DOWN”!!!

Det lät inte trevligt och det var inget ”please”, men det var en order och den skulle följas helt enkelt. Jag har själv en gång rest mig efter landning för att gå fram till en passagerare som inte lydde min uppmaning att sätta sig, och på väg tillbaka tvärnitade planet och jag for in i cockpit-dörren så det smällde ordentligt. Till och med passagerarna hejade till över smällen och alla som var där förstod vilken kraft det var i denna tvärnit, och han som reste sig bad så mycket om ursäkt och undrade hur det hade gått med mig. Det gick bra, jag hann skydda ansiktet och mina armar tog smällen.
Sen dess sitter jag precis enligt regelboken, och det är därför det finns en regel…

En annan passagerare kom ombord och räckte en liten, liten väska till mig, och sa ”kan du ta hand om den här”?.
Jag trodde han skojade, så jag svarade lite skämtsamt ”var vill du att jag ska lägga den”?Tydligen skämtade han inte, utan suckade när han lade upp den i hatthyllan. Han verkade både starkt och frisk så jag förstod aldrig vad det var han ville att jag skulle göra, det var en väska som i storlek var som en halv dokumentportfölj, den var varken tung eller skrymmande.

När vi hade landat parkerade vi en bit från landningsbanan och kapten annonserade att vi hade fått nåt fel på bromsen, och vi var tvungna att kolla upp saken innan vi körde vidare. Som tur var hade vi landat en kvart före tidtabell och därför var det ingen fara och färde med de vidare förbindelserna, men jag kan hålla med om att tiden känns lång när man bara sitter och väntar.
När de väl skulle gå av stod mannen bredvid mig och suckade och stönade och frågade var han skulle gå av. Jag svarade och pekade mot dörren. Han suckade igen och sa ”det FÖRSTÅR jag väl, men jag menar SEN”. Jag sa att det var busstransport till terminalen och han suckade vidare och lät mig förstå att jag var en korkad varelse som inte begrep vad han menade, (och detta är hur jag uppfattade situationen, han har säkert sin egen version om exakt hur dum flygvärdinnan var) och jag sa att jag skulle se om jag kunde få reda på var vi stod och var bussen skulle släppa av.
”Jag ska faktiskt med ett plan vidare!” sa han, och då kände jag mig tvingad att göra en förklaring.
-Det var något fel på bromsen vilket kapten ville kolla, säkerheten är viktig, därför valde han att checka upp saken innan vi fortsatte. Jag har väl inte varit otrevlig mot dig den här flygningen, varför är du otrevlig mot mig?
Han mumlade något om att han bara undrade, och jag svarade att han gärna fick fråga i en trevlig ton, så skulle jag göra mitt bästa att ta reda på svaren.

Jag hade möjligen kunnat svara bättre eller struntat i att ifrågasätta hans dåliga humör, men ibland är man bara människa, och ibland har jag helt enkelt inte lust att tvätta andras skitiga byk, hur serviceminded jag än må vara.
”It´s nice to be important but it´s more important to be nice”, hade jag lust att säga till honom, men det gjorde jag inte.
Men jag tänkte det.