Har ingen att fråga, vad har man på sig när man går ut i min ålder?
Jag har bara varit på parmiddagar och en och annan privat fest senaste 20 åren, det där med krogen har jag inte besökt sen UB40 just släppt sin ”Red red Wine”. Och kläderna jag hade då passar inte längre även om det finns en viss risk att de faktiskt KAN vara moderna eftersom tidevarv komma och tidevarv försvinna.
Sen har jag en trevlig liten trasa som mamma sparat i nån låda hon nu tvingat mig att flytta från hennes vind. Det är en discooverall jag sydde i 8:an, i blått glansigt tyg och handsydda paljetter. Visserligen sitter den också tajt, men jag var förutseende tillräckligt att välja ett stretchtyg, så med lite god vilja kan det gå.
Problemet med den är att jag kan vara helt säker på att få vara ifred, det är ingen som kommer vilja synas i närheten av mig om jag bär den, och vitsen att gå ut är väl att man vill socialisera sig?
Åh. Beslut, beslut.
Jeans och kavaj?
Nä.
Vita byxor och blus?
Nä.
En liten svart?
Nä.
En lite större svart?
Kanske.
Provning pågår.
Det finns en skillnad till mot förra gången jag var ute.
Då behövde jag inte läsglasögon för att få mascaran på rätt plats.
Och jag kunde se själv om den kladdade under kvällens gång själv, nu får jag lita på andras vänlighet att berätta för mig:)