Uppdrag granskning igår var intressant, för att den fick oss tittare att tänka till etiskt och moraliskt. Ska Pär Johansson vara ursäktad för sin dubbelfakturering och sin snikenhet därför att han är en eldsjäl? Är det en förmildrande omständighet? Och ska i så fall det också gälla företagare inom andra områden, som också drivs av eldsjälar?
Alla föreningar som drivs av ideéllt arbetande personal, de är också eldsjälar. Småföretagare som arbetar dag och natt med sin idé och sin verksamhet för att få den gå ihop, är inte de eldsjälar?
Företag som anställer uträknade, som ger praktikplatser och dylikt, ska de också vara ursäktade moraliskt sett om de dubbelfakturerar eller betalar för låga löner?
Om Pärs argument för låga löner till Glada Hudiks funktionshindrade ska hålla (”de har växt som människor och har roligt”) så borde kanske varken jag eller Pär heller ta ut någon lön. Han verkar ha gjort en personlig resa som varit högst utvecklande och haft mycket roligt på vägen, är hans utveckling värd så mycket mer? Jag har också ett roligt jobb, men vad jag vet betalar man inte lön på trivselskalan utan på prestation.
Pär Johansson är väldigt duktig och hans insatser och engagemang ska utan tvekan hedras. Frågan man ställde sig efter programmet igår var dock om han varit lika drivande om han haft 42800:- i lön per år? Är kanske miljonerna en drivkraft i sig?
Men kärnfrågan efter programmet är: ska ordet eldsjäl vara en förmildrande omständighet för att inte vara lika inför lagen?