Alla är inte hörda. Det är min egen reflektion, och bara min. Bara så att det står klart.
I kvällens Uppdrag Granskning intervjuar Janne Josefsson igen en imam, och åter ifrågasätts vilken kvinnosyn imamen förmedlar. Gemensamt för alla granskningsprogram är att journalisterna serverar en åsikt på silverfat, vilket är praktiskt om man inte orkar tänka själv. Man behöver bara säga ”Usch och fy” eller fälla en liten svordom mellan kaffeklunkarna. Och sen kan man prata om programmet på nån fikapaus och hitta en minsta gemensam nämnare i tyckandet. Och den minsta gemensamma nämnaren är ALLTID i exakt enighet med journalisten på nåt märkligt sätt.
Jag tycker det är utmärkt att journalister sysslar med grävande journalistik, men vissa områden blir lite som att slå in öppna dörrar. Religionen är ett sånt område.
Jag var och lyssnade på ett föredrag med Zinat Pirzadeh och hon förklarade bruket av chador (”chador är en slampigare variant av burka”) till exempel att den fanns för att männen inte ska bli sexuellt frestade för då är det kvinnans fel och hon kommer till helvetet. Om profeten tycker att kvinnor ska täcka sitt ansikte för att inte män ska bli frestade, så är det något som ingår i religionsfriheten om det är frivilligt, även om man inte håller med. Det finns massor av exempel i Bibeln som inte heller är ett dugg tidsenliga, men det är upp till varje människa att välja vilka delar man vill anamma.
Det finns dock vissa undantag, där lagar står över religionsfrihet. Och det handlar om att kvinnor och män har exakt lika stort människorvärde. Om Sharia-lagarna säger nåt annat så är Sharia-lagarna grundligt fel. Om Janne vill påvisa att sharia-lagar inte passar 2013 därför att de diskriminerar kvinnorna, så tycker jag det är bra. Vi kan inte prata om lika löner för lika arbete som enda punkt på jämställdhetslistan, och samtidigt blunda för det som kallas hedersvåld mot kvinnor som väljer att inte täcka sitt hår eller väljer ett annat levnadssätt och skylla på religionen, eller?