Som jag skrev träffade jag förra veckan en man på Arlanda som var doktorand.
Han var expert och kunde allt om Örlogsstaden Karlskrona.
Igår var jag på ett föredrag med Susanne Hellman Holmström. Hon är kattbeteendevetare och expert på katter.
Ett område jag bara kan lite grand om, sådär som en vanlig familjemedlem som har katt vanligtvis kan.
I publiken satt också mäniskor som är ”nästan-experter”, de som har flera katter, de som föder upp katter, ställer ut katter och kan mycket om en speciell ras av katter.
Jag tycker det är så coolt med sådan total hängivelse. Att hitta ett engagemang som gör att det tänds eldar i själen. Brinnande intresse.
Själv är jag inte sååå djupt påläst inom någonting. Jag kan lite om mycket, ostskiva istället för tårtbit.
Jag är mer ivrig, lär mig om detta, detta och detta, men inte för länge om samma sak, det blir för mig tråkigt.
Det är nog därför jag blir så fascinerad av människor som kan mycket om lite, det är nåt tungt över det. Den kunskapen har kostat.
Respekt.
Igår lärde jag mig en massa saker vad som händer i huvudet på min katt. Jag har lite svårt att förstå min katt, hon är så annorlunda mot den katt vi hade innan. Mycket mer oförutsägbar.
Eller, åtminstone tills igår, tyckte jag det.
Susanne berättade hur katter generellt funkar, och egentligen är vår katt ju ganska tydlig. Dock inte så tålmodig med oss människor som våra förra katt. Hon kunde man gosa med i en halvtimme, den här vill ha fyra strykningar och sen tacka för sig och gå vidare.
Efter tre visar hon ”tack så mycket, jag måste dra” men vi fortsätter och fattar inte vad hon surar för.
”Katter gillar socialt umgänge men vill välja kompisar själv” sa Susanne.
Ett sånt här föredrag hade jag aldrig besökt för några år sen. För det första hade jag haft inställningen ”Vi har katt, jag kan redan allt om det” och för det andra hade jag inte ansett mig ha tid.
Idag kan jag se att jag lärde mig en massa andra saker som egentligen inte handlade om kattbeteende igår eftermiddag, att jag träffade en massa människor jag annars inte hade träffat och fick sätta mig in i en annan värld som är någon annans hela tillvaro.
Susanne berättade att hon hade läst min bok.
Så hon vet ju faktiskt lite om min också;)