Och just det, att tycka om saker man inte kan så mycket om, är inget ovanligt i det här landet. Det som händer är att någon säger: det man inte vet har man ingen aning om och bör man inte uttala sig om. Sen kommer en suck, en huvudskakning, och ett beklagande över den dåliga kunskapen i ämnet. Yepp. Så är det. Jag har inte ett enda universitetspoäng i teologi men tycker ändå.
Dagens reflektion handlar om Antje, vår nya ärkebiskop. Och följderna av att hon blev vald. På nätet sprids vittnesmål om hur personer nu minsann lämnar Svenska kyrkan för att samvetet säger åt dem att göra det. Det var droppen, att vi har en ärkebiskop som är så liberal och frimodig.
Och då väcks mina frågor. Jag kan ingenting i ämnet, men det betyder ju inte att jag inte är nyfiken. Jag har så svårt att förstå vem det är som har tolkningsföreträde till texterna i Bibeln nämligen. Vilka texter ska tolkas bokstavligt och vilka ska det inte? Och vem har bestämt det? Om de bokstavstroende läser att Jesus sagt att man ska sälja sina ägodelar och ge till fattiga för att få en skatt i himmeln, vad betyder det? Betyder det att man bara får bo i hyresrätt, att man inte bör ha kläder, TV, dator? Och att det är lättare för en kamel att komma genom ett nålsöga än för en rik att komma till himmeln. Var går gränsen mellan rik och fattig? Att jag är rik förstår jag, men tjejen i Lyxfällan igår? Fast hon bor ju i en schysst lägenhet i och för sig? Och hon hade slösat pengar på löshår, är det ok att vara fattig om man slösar bort pengarna men inte att vara rik om man sparat ihop dem? Eller klassikern att kvinnan ska tiga i församlingen. Hur tolkar man det? Och vem har sista ordet?
Sen söndagsskolan som liten lärde jag mig ”Jesus är vägen, sanningen och livet”. Och den används som svar på vad en kristen är. Och då väcks ännu fler frågor. För om Jesus är sanningen, och han säger att man ska sälja sina ägodelar och man inte gör det, kan man vara en god kristen då?
Jag känner en intuition och en inneboende trygghet i min tro och har en inre kommunikation i något jag kallar Gud, och jag läser inte Bibeln därför att den gör mig mer förvirrad än lugn. Och på något sätt känns det helt ok. Jag väljer själv.
Jag tycker också att Antje Jackelén med teologiexamen och lång erfarenhet borde ha sin rätt att uttala på vilket sätt hon tolkar texterna. Hon delar tro med miljontals människor, som alla mer eller mindre väljer vilka delar de ska anamma och uttalar är Sanningen. Sanningen. Bestämd form singular. Eller?