Det kan vara åldern

En ledig fredag.
Barnen är med kompisar (det känns bättre att kalla dem barn än ungdomar på nåt sätt) och Tony jobbade sent, vilket lämnade remotekontrollen till husets enda TV helt i mitt egna våld.

”Let´s Dance är ett program jag gärna tillbringar en ensam fredag med” tänkte jag, och i det ögonblicket hörde jag nyckeln i låset och Tony tog trappan i tre steg, skrek HÄÄÄJJJ och stannade stående framför TV´n just när Pernilla Wahlgren dansade i sin klänning som var av den korta modell som passar kvinnor som har ben som tål att visas i den modellen.
Han liksom stelnade med blicken och sa ”OOhh” eller nåt sånt opassande och lade till nåt om att ”Hehe, henne skulle jag också kunna tänka mig att dansa med”.
Efter mikron låtit ”pip” med den uppvärmda lasagne som var kvar efter middagen igår, satte han sig också i soffan men kunde inte både prata, äta och titta på långa ben på TV´n samtidigt, så medan nästa benpar dansade var det alldeles tyst.
Tyckte mig se en liten droppe saliv rinna längs ena mungipan men det kan ha varit inbillning jag efterkonstruerat. Han var i vilket fall inte det minsta närsynt utan följde kvinnobenen minutiöst.

Nu har jag en fråga, kan det vara åldern? Är det något man ska ta upp vid nästa parmiddag och kolla om väninnorna också märkt hos sina män? Eller ska man koppla av och låta det gå över?

Blinkblink.