Körde hem på motorvägen från jobbet idag, trafiken flöt på i vanlig lunk. Men så blev det plötsligt kö, en lastbil körde om en annan lastbil men kom liksom inte om. Snabbt fylldes det på bakifrån och det var inte utan att jag själv också tänkte tanken där i kön att det var irriterande att ligga i 90 bakom en lastbil som stannade upp trafiken i flera kilometer…
Så kunde han äntligen blinka höger och bilarna framför mig började accelerera, men jag fick upp högerfoten på en millisekund på bromsen då bilen framför mig plötsligt slängde sig in precis framför lastbilen vi just höll på att köra om. Jag såg hur även lastbilen fick bromsa när den lille vita bilen lade sig precis framför honom och började krypa framför honom. Lastbilen gjorde det mest naturliga och blinkade vänster för att köra om, men se då blinkade även föraren i det vita bilen och trängde sig ut och började krypköra i yttre fältet istället. Jag hade koll bakåt medan jag fortsatte, men det var en katt- och råttalek där föraren av den vita bilen uppenbart var så irriterad över den tidigare omkörningen att han på sitt sätt skulle lära lastbildföraren en läxa.
Det slutade inte där, föraren i lastbilen som hade blivit omkörd inledningsvis blev ju också han tvungen att bromsa in, han lade sig i spelet och blinkade med helljuset och tutade, lastbilen som var utsatt för den arge föraren i vita bilen slängde ut lastbilen i vägrenen för att inte köra på honom och ett grusmoln var det sista jag såg av uppgörelsen, jag vet inte om släpet gick in i vägräcket eller vad som hände.
Jag fortsatte, något skakad över reaktionen hos föraren i den vita bilen, och på vilket sätt han skulle läxa upp lastbildchauffören genom sin David-Goliat-lek. Jag tänkte på vad som hade kunnat hända, vad som hände, och varför han lät sig bli så provocerad av omkörningen. Stress är ju det första jag tänker på, men vad kan vara värt att stressa upp sig så för att man är villig att riskera sitt och andras liv för det?
Det var en läxa för mig också idag. Jag kan lätt stressa upp mig över bilförare jag tycker borde ha kammat till sig innan de skrev under för att mottaga sitt körkort, eller undrar över om de fått sin lapp i ett cornflakes-paket. Jag hade ibland behövt längre långfingrar för att kommunicera bättre i trafiken, helt enkelt.
Idag fick jag även lite perspektiv på mig själv, utan att jag var inblandad överhuvud taget.
Det var en billig lärdom.
Share on facebookShare on twitterShare on pushaShare on emailMore Sharing Services