För tre veckor sen packade jag Ica-kassar med flingor, konserver och tandkräm för att minimera inköpslistorna i den lokala mataffären vid stugan.
Det blev midsommar, födelsedagsfirande och renoverande i vanlig ordning, medan Facebook och blogg inte har fått lika mycket av min tid.
Imorgon ska jag i uniformen igen och flyga hela helgen, och grannen undrade vart jag skulle den här gången.
-Ingen aning, men jag ska kolla mitt schema på torsdagkväll, svarade jag.
Jag tror jag ska till Stavanger imorgon, och sen ska jag ut på en tredagars-slinga och kommer hem sent måndag kväll. Men jag är inte säker.
Mitt lilla problem just nu är att uniformen har krympt under de här tre veckorna, det måste vara luften i garderoben som gör att tyget dragit ihop sig. Får väl ringa uniforsförrådet och be dem lägga undan en klänning i storlek 48, så det finns lite tyg i sidorna. (Ok, 42 då, men jag gillade annars min stl 40).
Big is beautiful sägs det, men jag håller inte med, nu måste jag ta tag i sockerbeoendet igen för tjugofemte gången. Denna eviga kamp mot sött har jag levt med i 30 år med kortare avbrott, men det hade varit fantastiskt att kunna säga ”Nej tack, jag gillar inte glass/choklad/smågodis, jag får kväljningar av det”.
Min son har köpt ett hopprep som han tränar intervallträning med varje dag tillsammans med löpträning. Min dotter kör ett träningsprogram som heter ”Insane” och har gått ner 10 kilo, och kvar sitter jag i soffan och hoppar över alla FB-inlägg med uppdateringar av vänner som skriver om att de tränat Spinning och Jujitsu. Jag får så dåligt samvete så det funkar inte.
Jag vet att det handlar om vilja.
Var hittar jag motivationen att vilja?
Vet att LCHF dieten är omstridd/omtalad – men den har fått kontroll på mitt sockersug till 100%. Nej, första vecka är inte kul, men…och nej, jag har inte ”rasat” i vikt, mår bara bättre och är lugnare i magen..
Motiveringen är att genom att titta sig omkring och se alla överviktiga människor som tvingas sätta på sig ”tält” – eller ett program av Anna Skippers Du är vad du äter. Det går inte att hålla på och unna sig hit och dit – det funkar inte. Det är bara att inse. Å vill man orka med när man blir lite äldre så är det NU grunden till det ska läggas.