Jag höll föredrag innan jul, och jag kom att prata med en man om utbildning. I detta samtal nämnde jag att jag hade en tanke om att någon gång gå kursen UGL (Utveckling av Grupp och Ledare). Den är och var den grundläggande ledarskapskursen inom försvarsmakten, från 1990 finns den också för civila.
Det visade sig att denne man var handledare för UGL och han berättade att nästa kurs skulle gå vecka 5, var jag intresserad kunde han skicka mig material? Den var visserligen fullbokad men han kunde sätta mig på reservlista, ville jag det?
Jag tänkte att det var riskfritt att tacka ja till reservlistan, no obligations. Att jag så nära i tid skulle ha en vecka som var ”tom” var ju ändå omöjligt, och det fanns ju många om och men som skulle få detta ja till att bli nej i slutändan. Jag glömde bort det. Önskningar under fliken ”Någon gång vill jag…” har ju många poster. The Bucket list fylls ständigt på. Så är livet liksom. Verkligheten står dock emellan. Allt blir inte genomfört direkt.
Så kom ett mejl från mannen någon vecka senare att det fanns en plats. Ville jag ha den?
Jag tittade i kalendern. Blev förvånad.
Just vecka 5 var jag ledig från flyget, mina studier gick att förbereda tidigare och det var inga föredrag inplanerade.
Jag tackade ja.
Jag kan säga att det varit en omvälvande vecka.
Mobilen har varit nerpackad, omvärlden har snurrat utan att jag haft koll på vem som gjort vad var. Tankarna har istället fokuserats på utbildningsmaterialet och övningarna, och det som var själva målet med viljan att gå: självreflektion som leder till större insikt och självkännedom.
Hur blir jag effektivare som medarbetare och ledare?
Jag har lärt mig mer de här 5 dagarna än sammantaget under flera år. Det var utmanande att konfrontera sig själv i vissa av övningarna, och att se mig själv med nya ögon. Å ena sidan tänkte jag att ”det här borde jag gjort för 10 år sen”, och andra gånger tänkte jag ”tur att jag inte gjorde det här för 10 år sen”.
Jag tänkte också innan, vad syftet med kursen var. Vad skulle det leda till?
Jag bestämde mig för att inte behöva ta ställning till det.
Kursen var för mig, för att jag ville, för att livet är kort och för att det inte går att veta vad exakt allting leder till.
Jag är otroligt glad för det.
Slump eller ödet?
Kvittar.
UGL. Checked.