Det finns mycket att reta sig på

http://www.expressen.se/nyheter/bistandsmiljoner-gar-till-loner-och-tv-shower/

Jag läser ibland Slöseriombudsmannen. Och naturligtvis, som den politiska varelse jag är, så gör jag politik av slöseriet.
I den bästa av världar är alla människor goda med ett sunt förnuft likanande mitt egna sunda förnuft.
I den bästa av världar är Sidas medarbetare kloka och ansvarstagande.
Liksom politiker är det som förvaltar våra skattepengar på bästa sätt så flest får mest.

I verkligheten är det precis som på alla andra arbetsplatser, kommunala som privata, en blandning av smart/korkad personal (subjektivt). Liksom att alla hamnar i en laid-back position som präglas av ett normaliseringstillstånd och en ”så-gör-vi-här”-tillvaro.
Vi kan betala 98% i skatt, det kommer inte att göra någon skillnad om personer som är satta att förvalta skattepengarna är fel. Därför är jag inte FÖR hög skatt. Jag påstår att det handlar lika mycket om förvaltningen. En del av privatskolorna lyckas betydligt bättre med sin budget än sin kommunala motsvarighet. Jag tror en del av svaret handlar om att de tänker annorlunda, de har inte varit i en verksamhet som normaliserats sen urminnes tider.

Det finns inte så många (i ärlighetens namn) som ifrågasätter rutiner på sin arbetsplats, man varit på i tre år eller mer. Man kan ifrågasätta chefen, ledningen, kanske till och med en kollega, men sällan sig själv. Och den person som tjänar på att köpa reklamtid försvarar såklart den handlingen, liksom lönen och traktamentet. Få biter den hand som föder en.

När politiker köper konstverk för skattepengar för miljoner eller Skatteverket har julbord för femsiffriga belopp, så är det tur att det finns journalister som skriver ”Hallå där”. Och människor som reagerar och protesterar.

Idag retar jag mig på att Sidas pengar inte går till det som pengarna är avsedda för. Jag tycker vi ska ha ett bistånd värd namnet.
Jag retar mig också på att journalister envisas med att kalla IS-terrorister för krigare. Och den naivitet och flathet det svenska samhället hanterar terrorister.
Om en person lämnar Sverige för att lemlästa kvinnor och barn och döda oliktänkare, så tycker jag att det ska ha konsekvensen att man lämnar demokratin för alltid. Inte kommer tillbaka för att få terapi. Handling-konsekvens.

Nu är det inte mer jag retar mig på just nu.
Men idag har jag en reta-mig-på-dag.
Så jag kanske återkommer.