Den retoriskt kunnige vill övertyga med argument för att vi lättare ska kunna ta ställning vad som är mest rätt eller mest fel.
Här är några som skrivit sina argument i tiggerifrågan:
https://www.expressen.se/ledare/naomi-abramowicz/-darfor-har-jag-andrat-mig-i-tiggerifragan-/
En annan tycker såhär:
https://www.expressen.se/debatt/ett-forbud-tvingar-fler-tiggare-till-prostitution/
Och en annan aspekt:
https://www.expressen.se/ledare/eric-erfors/avforing-mitt-i-stan–politikerna-blundar/
Min åsikt är att det är viktigt att läsa och sätta sig in i de olika argumenten och hållningarna, för att kunna skapa sin egen övertygelse.
Och om man inte känner sig övertygad är det också okej. Det är egentligen både sunt och tyder på klokhet.
Det kräver nämligen mycket mer intelligens att kunna se saker ur olika håll, och att kunna ge uttryck för en komplexitet än att vara svart/vit och bara förhålla sig till en typ av argument.
Eller som Marin Ingvar, hjärnforskare säger: ” Hjärnan är fylld av förutfattade meningar som all ny information tolkas och bedöms emot. Systemet har alltså redan bestämt vad det vill se och inte vill se”.
Därför är det svårt att läsa artiklar som är kritiska till den egna ståndpunkten, de klickar vi förbi eller avstår att länka till.
(sen beror det såklart vem som är avsändaren av artikeln, om det är en person med högt ethos eller någon som inte ens vill skriva ut sitt namn)
Det finns områden och tillfällen när det är skarpt läge och det inte går att vela i å ena sidan och andra sidan. När du måste ta ställning. Tänk en politiker som aldrig kom till skott. Ibland måste beslut tas som grundas i ”bäst för flest” eller ”signaler” och ”konsekvens”.
Det var det svåraste med att vara politiker, om än som gräsrot.
Om man vände ansiktet till någon visade man rumpan för nån annan.