Min pappa tänkte bli polis som farfar.
Sen ombestämde han sig och blev entreprenör.
Min bror jobbade hos min pappa och flera av mina barndomskamrater har samma yrke som sina föräldrar.
Att Benjamin Ingrosso blivit artist är således inte heller så revolutionerande;)
De här företagsskyltarna fanns i Oxford:
Vår dotter går sista året på gymnasiet, och jobbar extra på restaurang. Hon stormtrivs med att jobba, vilket gläder mig. Jag har alltid själv gjort det, och alltid tyckt så synd om dem som jobbar för att kunna ha en givande fritid. De som tyckt det varit ett nödvändigt ont att jobba. Vi tillbringar så mycket tid på jobbet, då är det en fördel att trivas med det.
Vår dotter berättar engagerat historier från restaurangen. Om skratten, samspelet mellan de som jobbar där, gästerna, gästernas attityd. Hur hon hanterat olika beteenden och hur hon emellanåt fått gå ut i köket och kväva frustrationen över dåligt bemötande.
Jag blir djupt imponerad. Jag som ändå anser mig vara ganska bra på service. Jag tänker att jag hade smällt av för längesen där hennes tålamod är oändligt.
Jag vet inte om det har med åldern att göra, men i vissa fall har ändå mitt tålamod begränsningar nu för tiden. Det ska visserligen mycket till, men idag tolererar jag inte personliga påhopp till exempel. Och vissa beteenden frambringar sämre sidor hos mig.
Typerna som ser sig själva som förmer än servicepersonal. De har jag svårt för.
Eller typerna som inte gör som det blir sagt som för att visa ”jag-har-flugit-förr-och-jag-spänner-fast-mig-när-JAG-känner-för-det”.
Det har jag också svårt för.
Vår dotter berättade om två olika jobbdagar, då hon ena kvällen var helt slut och nästa lika pigg som när hon körde dit.
”Allt handlade om bemötandet” sa hon. Ena kvällen klagade ett stort sällskap på allt, trots att det egentligen inte fanns något att klaga på. Nästa kväll berömde ett annat sällskap allting, och jag flög på moln.”
” Service är en tvåvägskommunikation” svarade jag. Vi är människor som jobbar med människor, och vi liksom gästerna har dåliga dagar. Men när samspelet fungerar, när vi höjer varandra, är välvilliga, ler mot varandra och bidrar till att skapa en god stämning, då blir det jättebra. Det är då gästerna säger till sina vänner ”de är SÅ trevliga där, du måste gå dit!”.
Hon pratar ibland om att söka till flygvärdinna när hon gått ut skolan.
Jag hade tyckt det var jättekul om hon gjorde det.
Hon känner till baksidorna, och hon känner till fördelarna.
Och att hon pratar om att söka måste betyda att jag gjort ett bra jobb i att förmedla glädjen i det!