Det blir aldrig som man tänkt sig, eller alltid som man tänkt sig?

Det senaste året har jag hela tiden stått i vägskäl känns det som. Välja, välja, beslut, beslut.
Jag hade en ganska klar tanke om framtiden, men sedan i höstas när jag fick diskbråck i nacken har jag fått revidera den planen åtskilliga gånger. Många gånger är det helt utan att jag själv kan påverka situationen. Som att min ansökan till Journalistlinjen har ”slarvats bort” av skolan.
Jag har ringt flera gånger, mejlat och pratat med flera personer senaste månaden, men ingen har berättat förrän nu att de ”inte hittar mig”. Kan en elektronisk ansökan och en som skickats via post verkligen försvinna?

Har även sökt ett par universitetsutbildningar, får väl hoppas jag kommer in där.
Är sååå besviken, skolan säger bara ”Vi är ledsna, men kan inte göra nåt”.
Det blir inte alltid som man tänkt sig. Och det är ändå mitt livsmotto att det brukar bli som man tänker. Just nu stämmer det inte alls.

Nedstämd.

Skulle jag garanterat kommit in då, tänker kanske du?
Jag tror det. Jag har till och med varit säker.
Jag var ungdomsprogramledare på Radio Kristianstad när jag var 17. Jag har skrivit mellan 300-400 insändarartiklar och debattartiklar som publicerats. Jag har varit krönikör på två tidningar.Jag har bloggat sen -2006 och gett ut två böcker. Jag borde vara kvalificerad att komma in…?

Nya val…