rasande-passagerare-plundrade-ryanairflyg
Om detta var Jeopardy skulle jag ge svaret och du ställa frågan.
Svaret står i rubriken.
Vid tiden då min föräldrageneration föddes- alltså ungefär för 70 år sen – var det kommersiella flyget i sin linda.
Under de kommande decennierna utvecklades det i raketfart och snart var flyget att kommunikationsmedel att räkna med för gemene man. Charterturismen blomstrade och trots det egentligen ganska obekväma sättet att resa i trånga säte med strikta regler, vande sig folk. Personalens främsta uppgift var även på den tiden säkerheten, men -oss emellan- var det nog mer skönheten som var avgörande för om man blev anställd eller ej.
Servicen ombord och på marken var också helt annorlunda genom att du bokade din biljett hos en resebyrå eller i telefon hos en levande person. En annan levande person mötte din blick när du kom till flygplatsen och checkade in ditt bagage och frågade om du ville sitta vid gången eller vd fönstret.
En annan levande person tittade på ditt boardingkort, rev av en remsa, och önskade dig trevlig resa. Du hade många faktiska möten innan du klev ombord på planet, och dessa levande personer hade chans att upptäcka om något ”inte stod rätt till”. Det vill säga, just det fungerade precis som det gör idag: vi människor som jobbar med människor har genom socialiseringsprocessen och vårt kulturella raster en inneboende känsla för om något verkar annorlunda och om någon har ett annorlunda beteende.
Om personerna ovan visat ett aggressivt beteende redan vid incheckningen hade personalen larmat, om det varit förr i tiden. Incheckningspersonalen hade larmat gaten och gaten hade larmat flygpersonalen. Idag har den möjligheten försämrats, genom att det första mötet för de flesta faktiskt är flygpersonalen. (Den som har bagage träffar en person vid bagage-drop, men det är ett väldigt kort möte. Förr var det en och samma person som checkade in, vägde väskan och gav dig ditt boardingkort.) De flesta idag har bokat biljett på nätet, valt säte på nätet, checkat in på nätet eller i en self-service-automat och personen i gaten övervakar när passageraren håller sin mobbe eller utprintade boardingpass under en scanner. Flygpersonalen kan vara de första som har egentlig ögonkontakt.
Det är en anledning att det som hände kunde hända.
Förr i tiden när bolagen bestämde sig för vad som var viktigt när man flög, så hade alla ungefär samma koncept som innefattade en bricka med mat, dricka och en kopp kaffe. NÅgra kommenterade detta med att ”när man åker tåg lika lång tid som flygresan tar, är det inte ens säkert att det finns en restaurangvagn, onödigt att man betalar för mat som inte ens är speciellt god när man inte ens är hungrig, i biljettpriset”.
Skillnaden med flyget är att 1) man kommer mycket längre än på samma tid med tåg, 2) om man i en nödsituation måste landa någonstans kan det vara ute i ödemarken utan bussförbindelse, eller möjlighet att köpa mat. Tågspår ligger oftast inte alltför långt från vägar, 3) lågt blodsocker påverkar människor, därför ville man se till att man grundat med något, för att inte säkerheten skulle påverkas
Argumentet i punkt tre blev något suddigt i och med avregleringen. Bolagen skapade lågpriskonceptet och frångick den ursprungliga anledningen att servera mat och kopplade det till en ”rättvisefråga” istället för en säkerhetsfråga. När den ingick i priset åt folk maten ändå, när den kostade var det inte värt pengarna och då valde man bort det.
De biologiska faktorerna finns fortfarande. När vi inte äter påverkar det humöret. Att få mat tillhör de basala behoven.
Du kanske någon gång har rest med ett flygbolag som blivit försenat och fått en voucher i din hand, eller blivit serverad något på marken?
Det är av säkerhetsskäl, inte av serviceskäl, i första hand. Man vill inte ha hungriga passagerare ombord därför det kan påverka säkerheten.
Artikeln ovan beskriver anledningen varför jag tror att vi borde ta ett steg tillbaka.
Back to basics.
Låt det ingå en macka, ett glas vatten och/eller en kopp kaffe på alla flygningar. Även på 30-minuters flygningar. Det kostar att hantera mat ombord som ska säljas också och kontanthanteringen. Låt priset bli några kronor högre igen. För flygpersonal är det lika enkelt att servera alla samma sak som att sälja olika saker, det finns alltså inget eget intresse (möjligen får lågprisbolagens personal kommission på vad de säljer, men det kan man ju ha ändå på andra varor som säljs om det finns tid över på längre flygningar i så fall).
Frågan: Hur kunde passagerarna gå bärsärkagång på en flygning?
Svaret: står i rubriken.