Jag kommer ihåg att jag länkade till en artikel skriven av Mona Walter på Facebook för några månader sen och det blev en lång tråd om vem hon egentligen var och hade hon inte en dold agenda? Gick hon inte sd’s ärende? Till exempel var klassikern ”…jag är FÖR alla människors lika värde…” med som motargument.
Jag hittade Walters blogg där hon beskriver vem hon är i headern: ”Jag är en kvinna med ett ursprung från Somalia. Jag är född inom en muslimsk familj och uppväxt i ett sekulärt Somalia under den socialistiska diktatorn Siyad Barres regim. Jag flydde till Sverige 1994 då inbördeskriget i Somalia utbröt. I Sverige kom jag som muslim i kontakt med en Islam som jag tidigare inte mött i Somalia. Mitt liv som muslim förändrades totalt. Från att själv kunna bestämma hur jag vill leva och praktisera min tro ställdes det nu krav på hur jag skulle klä mig, bete mig och praktisera min tro. Alla dessa krav, förbud och regler fick mig att börja undersöka min tro. Ju mer jag blev insatt i de Islamska skrifterna och dess historia gjorde att jag blev mer kritisk och ifrågasättande.”
Hon fortsätter i ett blogginlägg: ”…Dessutom vill jag ta upp Mohammads uttalande om jag skulle ha samröre med främlingsfientliga krafter i vårt land. Det är bara ytterligare ett försök att förminska min roll och mina uttalande i debatten. Jag är och kommer förbli en fri debattör. Jag har och kommer aldrig förbinda mig till någon sida. Jag talar för dem som vill lyssna på mig oavsett partitillhörighet eller religiös bakgrund. Försök inte stoppa in mig i något fack för jag vägra att hålla mig där.”
Detta gjorde henne intressant, vad var det hon som kvinna hade att säga? Och varför ville så många tysta henne? Var det samma typ av rädsla som poliserna i Stockholm beskriver? Om hon hävdar att alla människor i realiteten INTE har lika värde, och hon upplever sig hotad av män som INTE tycker hon har samma värde eftersom hon dels är kvinna och dels har konverterat, ska hon tyst acceptera det för att inte riskera att kallas rasist?
Idag läser jag ett annat inlägg från en annan kvinna:
Soheila Fors
”Det blåser en kall vind över Sverige. Det är en isande vind av ängslan som får de mest rakryggade att huka sig och som får de varmaste hjärtan att frysa till små dallrande klumpar av rädsla. Vårt land vill gärna se sig som en moralisk jätte men det har blivit en andlig dvärg som verkar ägna allt intresse åt njutning men inget åt andens frihet.
Varför är vi så rädda? Eftersom jag kommer från Mellanöstern så känner jag igen mönstren: Sverige är en liten by i gruppkulturen där allt verkar styras av vår rädsla för utstötning. Man tiger av rädsla för att stämplas som rasist, islamofob, homofob, foliehatt eller fundamentalist. Feministiska aktivister tiger om kvinnoförtrycket i förorterna eftersom de inte vill framstå som intoleranta. Media tiger om massövergrepp på flickor, i augusti, i Stockholm, av rädsla för främlingsfientligheten. Den andliga dvärgen håller handen för munnen och hoppas att ingen ska förstå vad han innerst inne tänker, för vad ska grannarna säga?
Kära medsvenskar: Ni riskerar ingenting i Sverige, inte tortyr, fängslande, förvisning eller arkebusering för era åsikter, ingenting. Det finns ingen statlig censur som avlyssnar er, ingen säkerhetspolis som förföljer er. Alla de friheter som människor kan ha är era. Buren du lever i har du själv byggt av din egen rädsla och censuren är din egen självcensur. När ska du våga stå rak?
Jag har inte dina friheter. Jag kan inte sova lika gott och tryggt som du men jag har något värt att dö för, därför har jag något värt att leva för. Jag behöver inte fråga varför – varje misshandlad kvinna jag möter säger därför, därför, därför! Det här tänker jag är rädslans rot, att Sverige inte har något värt att dö för. Det finns inga drömmar så stora att de är större än det egna välbefinnandet, inga större än det egna anseendet. Därför är gårdens vakthundar tysta. Därför är det fritt fram för vargarna att slakta fåren.
Käre svensk! Det finns drömmar större än din rädsla, drömmar du hade som ung. Du stoppade generat undan dem när du visste bättre. Det tragiska var att du samtidigt stoppade undan färg, smak och doft. Allt det gråa var det som fanns kvar. Det är dags att leva igen!
”Fruktan är den värsta av mördare. Den dödar oss inte, den hindrar oss bara från att leva.” ”
Jag lägger också märke till bland inläggen och länkarna i sociala medier att många fackar sig till en eller annan sida. (som jag skrev om i förrgår). De länkar aldrig till artiklar på ”motståndarsidan” (som om det fanns nån sån), utan bara till artiklar som stärker den egna uppfattningen.
Jag tror det är viktigt med brett perspektiv. Att prata om både utmaningarna och de goda exemplen. För egentligen vet alla att det också finns utmaningar. De antastade tjejerna vet det, poliserna vet det. Kvinnorna som skrivit artiklarna vet det. Och om sd växer på grund av att det blir ett missnöje över att utmaningarna mörkas, så är problemet att det drabbar också dem med störst skyddsbehov. Stängda gränser drabbar barnfamiljerna som flytt för livet, hårdast. Vi vill väl men skjuter oss själv i foten.
Jag är förresten lika rädd som alla andra. I somras hände en händelse som jag började skriva om men Tony stoppade mig och sa att jag borde avstå. Det var massor av människor på plats, och det diskuterades mellan dem som var där och förmodligen vid köksborden hemma hos dem som var där. Jag tänkte ” ok, det måste finnas någon annan som nämnt för tidningen, det var ju en kaosartad tillställning”.
Men vet ni vad? Det har inte skrivits ett ord om det heller. Varken av mig eller någon annan.
Alla människors lika värde. Förutom tjejer och kvinnor då alltså.