Jag hade laddat med en hel påse lösvikts-klubbor.
Jag gick här och väntade på dörrklockan och ”Bus eller godis” och få chans att se glittrande barnögon när jag räckte fram påsen.
Ingen kom.
Det var ju synd.
Speciellt när man som jag är en gottegris.
Så när klockan var över 22 bestämde jag mig att det nog inte gjorde något om jag tog och smakade en eller två.
Om det mot förmodan skulle komma något barn en dag för sent, som igår, skulle det finnas många kvar ändå, tänkte jag.
Sen vet jag inte vad som hände, det kan vara så att jag råkade äta upp dem.
Allihop.
När Tony kom hem skämtade han och frågade: Bus eller godis?
– Godiset är tyvärr slut, sa jag.
Då log han.
Brukar han inte göra när jag länsat skåpen;)