Brakfis

Rummen var inte klara när vi kom till New York, så vi fick sitta i ett konferensrum och vänta, och där erbjöds vi chips och läsk. Vad tusan, tänkte jag, chips och läsk när man varit vaken så länge är ju som dagens första sup för den inbitne A-lagaren. Jag åt lätt en påse salta chips och drog i mig en cola, men ångrade nästan genast tilltaget då chips och läsk ökar de redan påträngande gaserna i magen…

-Who´s on standby? undrade receptionisten i dörren.

-I am! svarade jag, och fick nyckeln till mitt rum. På nyckeln stod namnet på den kollega som skulle flugit flygningen som blivit sjuk, men jag rafsade bara ner mitt eget på receptionistens lapp och drog mig mot hissarna för att skynda till rummet och lätta på lufttrycket.

Hoppas jag inte hade nån granne med alltför god hörsel.

Då undrade han troligen om det var en ny terrorattack på gång.

Det var det inte.

Det var bara en brakfis.