Det är jobbhelg, men av någon anledning har jag inte sovit så gott senaste tiden, så jag hade önskat att klockan väntat med att larma. De två nästkommamnde morgnarna är det avgång vid 6-tiden, och när man har det framför sig när man sitter med ögon på halvstång känns det som att det är en evighet tills jag kan sova igen. Vissa behov förstärks i allting annat.
Oro, tankar och funderingar ska snart ha nått vägs ände, för på söndag har vi ett besked om precis vad som kommer att gälla för framtiden.
Det som att vara nästan på toppen av berg-och dalbanan, då när man vet att snart, snart kommer det killa ordentligt i magen, men inte riktigt ännu. Vi är uppe, står stilla, stilla,stilla, vagnen rör sig lite och för en mikrosekund tänker man ”jag vill aaaav” men just då rör sig vagnen. Det tar fart, håret blåser åt alla håll, och det går så snabbt en liten stund att man inte hinner uppleva vad som händer. Folk skriker till, men innan man vet ordet av är man nere. MAn pustar ut, ler lättat, och sen fortsätter vagnen i en ny backe, loop eller raksträcka.
Man kan köa i timtal för att få en plats i en av de där vagnarna, och när man kommer ut och kör fingrarna genom håret och drar ett finger under ögat för att torka bort lite runnen mascara så är känslan i kroppen ”Tjosan vad det gick fort”.
Så kommer den här tiden också verka i backspegeln.
Men just nu, en lördag morgon, så känns det som det är 1000 år kvar tills söndag.
Hej!
Önskar att jag kunde hålla med de resenärer som kommer till Frankfurt efter en långresa – äntligen SAS!! Trodde också att det skulle bli som att komma hem. Tyvärr möts man ofta av hårda säten i planet , iskalla plan, överfulla plan, dyr mat & dryck.
Men av en underbart trevlig personal – finns nästan inga bättre, tack och lov för vår ”svenska modell” där erfarna, äldre men proffsiga människor lyfter SAS -flottan!!!!
Klart ni ska ha era löner, det är ni värda, fy sjutton vad orättvist att få en lönesänkning, när ni gör ett så bra jobb, lycka till annars får ni starta eget!!!!