Ni vet att vi människor speglar oss i varandra, om jag tex vinkar hejdå till ett barn som lämnar planet kommer det att vinka till mig också. Om jag säger hejhej i ett telefonsamtal som avslutning kommer med stor sannolikhet även min samtalspartner säga detsamma. Vi härmar varandra och vi efterliknar ansiktsuttryck. (På ett hotell vi bodde på för många år sen stod en vaktmästare utanför som gjorde honnör varje morgon som hälsning. Vem tror ni hälsade tillbaka med honnör efter ett par dar…?)
När folk går av ett plan vet man inte alltid om man ska säga ”ha det”, ”hejdå”, ”farvel” ”byebye” eller ”auf wiedersehen”, deras nationalitet står inte skrivet i pannan, och egentligen spelar det inte så stor roll för alla fattar ju ändå.
En av dagarna hann en passagerare säga ”ciao” innan jag just skulle säga ”bye”, kognitionen trädde in, jag skulle inom en sekund härma honom men hann inte omformulera mitt bye till ett ciao så det blev ”bao”.
Bao, bao.
Vad det nu kan betyda. Nytt ord.
Men vadå, jag sa det med ett leende, och det är ett internationellt språk.
Hej Anette! Ditt förra inlägg på bloggen för 1 timme sedan, med rubriken ”Är det inte läskigt”, innehåller en helt annan text. Hälsningar Birgitta
Ska kolla det! Tack för uppmärksamheten!!