Höll för några år sen ofta ett föredrag jag kallade ”Bananskal och bemötande”. Kroken på det var att de hänger ihop på nåt sätt.
Att tillfällena, slumpen, ödet, turen, bananskalen – oftare går ens egen väg om man har ett bra bemötande till sina medmänniskor.
Jag tror att ett gott bemötande ger upphov till fler möten.
Fler möten ger upphov till fler tillfällen att skapa relationer.
Relationer är grunden för att skapa nätverk som ger möjligheter till utveckling.
Ensam är man ingenting, det är i relation till andra som saker händer.
Det är min grundläggande värdering, och den är på många sätt självklar men ändå svår.
För det är också relationen till andra som gör att det blir hack i skivan. Det är relationerna och det sociala samspelet som gör om det flyter eller inte gör det, för att tala i metaforer.
Ibland träffar man på människor där ”allt är fel”. Det vill säga, personen man pratar med berättar om omgivningen, och då är det fel på allt från politikernas (bristande) arbetsinsats till priset på tomater. För att inte tala om förskolepersonalens kompetens eller att det är typiskt att semestern regnade bort.
Jag brukar fundera på om det finns fler sidor av saken och vad i så fall de sidorna kan vara. Kan det vara så orättvist att en person varje sommar råka pricka in exakt fyra regniga semesterveckor?
Det finns mycket som är orättvist, inget snack om saken.
Men sen finns det nåt som kallas ”Attityd” också, och det slitna uttrycket ”Gilla läget”.
IRL- in real life, är det mycket svårare med en bra attityd än det är att skriva om det eller prata om det.
En bra attityd kommer inifrån och det är inte som att plugga glosor utan mer som att lära sig spela ett instrument. Learning by doing. (oj vad jag är engelsk idag, det är min globala attityd *host*)
Jag påstår att turen ökar om attityden är bra.
Eller som jag sa på föredragen, det dyker upp fler bananskal om man har ett bra bemötande.
Sen får man ju välja själv om man vill ha tur eller ej;)